Svar: Gud är inte föränderlig, om vi syftar på hans innersta väsen. Men Gud har naturligtvis många olika sidor - precis som en människa. (Guds många olika namn på hebreiska säger en hel del om alla hans olika "karaktärsdrag".) Och i sin relation till sin "blivande avbild" använder sig Gud av olika "metoder" - han närmar sig människor på olika sätt och bemöter dem på olika sätt, allt beroende på situationen, tidsepoken och deras kulturella och individuella bakgrund och förutsättningar.
Det gör att olika människor upplever - och beskriver - Gud på olika sätt, men ingen av dessa beskrivningar behöver för den skull vara mindre sann. Lika lite är en ofullständig beskrivning av Gud mindre sann än en mer fullständig. Och den främsta orsaken till den förändrade bild av Gud som vi möter i bibeln är ju trots allt att det sker en successiv uppenbarelse från Guds sida, vilket innebär att bilden av Skaparen också successivt blir allt tydligare och mer detaljerad ju mer människan lär känna honom.
Den mest fullständiga bilden av sitt väsen, sin person, gav Gud medvetet genom att uppenbara sig konkret i mänsklig gestalt - i en helt vanlig människa, Jesus.
Faktum är att redan i bibelns allra första boks första kapitel, där författaren presenterar Gud som upphovet till skapelsen sådan den var avsedd att vara, betonas att det Gud skapade var gott. Det var en fungerande fysisk värld där allting existerade i enlighet med givna, naturliga lagar. Det var en värld utan ondska (därför att där inte existerade några moraliskt resonerande väsen som kunde agera på ett ondskefullt sätt). När frestelsen, egoismen och ondskan kom in i bilden var det - så som det också beskrivs redan i bibelns första bok - i gestalt av den ängel, Satan, som långt dessförinnan tagit initiativet till en revolt mot sin Skapare och därmed förlorat sin ursprungliga position i Guds närhet.
Något annat säger inte heller citatet ur Jesaja. Det står faktiskt inte att Gud bär ansvaret för all lycka och all ofärd (även om man naturligtvis skulle kunna betrakta honom som åtminstone indirekt ansvarig till allt, eftersom det är han som skapat alla de faktorer som resulterar i både positiva och negativa konsekvenser), utan att det ligger i Guds makt att åstadkomma allt detta, både "ljus och mörker, lycka och ofärd" - dvs att han kan åstadkomma allt detta. Och det är en helt annan sak. Genom hela bibeln, från de första sidorna till de sista i Uppenbarelseboken, ser vi också hur Gud gång på gång använder sig av både "lycka och ofärd" för att bevara sitt "folk", Abrahams barn (både enligt det gamla och nya förbundet), på såväl Gamla som Nya testamentets tid.
Att Satans roll framhävs mer i Nya än i Gamla testamentet beror främst på att det nya förbundet är ett andligt förbund, där Satans verkliga roll är större. Jesus poängterade vid mängder av tillfällen att det avgörande på sikt är vår inre människa, våra avsikter, våra tankar, våra önskningar, våra känslor, vår vilja att följa Gud - vår vilja att gå i Jesu spår. Och det är på det planet Satans inflytande gör sig gällande...
Satan har ett mycket större intresse av att förhindra att Gud "skriver sin lag i människors hjärtan", vilket är själva kärnan i det nya andliga förbundet med Israels hus och resten av mänskligheten, än han hade av att engagera sig i alla olika konflikter och intriger som utspelade sig under det gamla förbundets tid.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|