Svar: Under de första decennierna efter Jesu himmelsfärd förekom det inom den urkristna församlingen många berättelser om Jesu liv. I första hand rörde det sig om muntliga berättelser av människor som varit vittnen till Jesu verksamhet eller på något sätt haft nära kontakt med människorna i Jesu omgivning.
En del hade långa historier att berätta, medan andra kände till saker som Jesus sagt. Till slut började man teckna ner dessa historier och under årens lopp uppstod en ganska brokig uppsättning av berättelser och citatsamlingar, som i vissa fall kommit att blandas upp med legender.
Tidigt började man inom den första församlingen intressera sig för Jesu föräldrar (både Maria och minst två av Jesu bröder, Jakob och Judas, var ju för övrigt själva medlemmar av den första församlingen i Jerusalem), vilket hängde samman med att man ville veta mer om Jesu födelse och hans bakgrund i övrigt, barndom, uppväxt etc, än vad Matteus och Lukas berättade. Dessutom ville man få bekräftat - för att också själva kunna bevisa - den viktiga tron att Maria hade varit jungfru när hennes första son föddes.
Längre fram smälte emellertid de historiska traditionerna ofta samman med legendmaterial och fromma tankar och fantasier, och den här okontrollerade traditionstillväxten kom att hota kyrkans lärogrund, och följaktligen ansåg man redan i den unga församlingen att man måste besluta vilka skrifter som skulle ha som grund för undervisningen.
Successivt kom det därför att ske en utkristallisering av sådant material som man med hundraprocentig säkerhet visste skrevs innan den siste aposteln var död och som var kända i större delen av den befintliga kristenheten - skrifter som man visste var tillförlitliga därför att författarna hade tillhört församlingen och deras böcker och brev följaktligen hade funnits i församlingen ända sedan de skrevs.
Denna skriftsamling kallade man för "det nya förbundets (testamentets) skrifter" (till skillnad från "det gamla förbundets skrifter" som bestod av de hebreiska skrifter som var judarnas heliga skrift) och de är de som i dag ingår i vårt Nya testamente. Hundratals brev och berättelser och småskrifter av alla de slag lämnades följaktligen utanför - och bland dessa "apokryfer" (efter det grekiska ordet "apokryphos", gömd eller hemlig)
Men även om man inte tog med dem i församlingens heliga skrift, ansågs många av dem ändå vara lämpliga som "uppbyggelse" (förutsatt att de i övrigt överensstämde med kyrkans övriga undervisning).
Det fanns mängder av sådana här skrifter med mer eller mindre osäkert ursprung, och det finns ingen allmänt accepterad lista över de nytestamentliga apokryferna. Man brukar emellertid använda den här beteckningen på all den litteratur från de 2-3 första seklerna som har sitt ursprung inom den kristna församlingen och som inte är författade av de kända kyrkofäderna.
De apokryfer där vi finner uppgifter om Maria är i första hand de s k "barndomsevangelierna", som skildrar den heliga familjens historia och Jesu barndom. Hit hör Jakobs protevangelium och Thomas barndomsevangelium, som innehåller berättelser om Maria och Josef och gossen Jesus.
Jakobs protevangelium (ordet "protevangelium" visar att skriften handlar om det som hände före det som berättas i de vanliga evangelierna) berättar till exempel om hur den åldriga Anna genom ett Guds ingripande blev med barn och födde Maria. Vidare berättas om Marias uppväxt, om hur Josef kom att ta henne till sin hustru, om hur Jesu kusin Johannes (döparen) räddades undan Herodes mord på alla barn, etc.
De olika lärorna om Jungfru Maria kom tidigt att ta form genom de här och liknande traditioner, och de bidrog utan tvekan både till uppkomsten av Mariadyrkan och helgonkulten.
I vilken utsträckning de här apokryfiska skrifterna sedan innehåller sanna uppgifter - dvs traditioner som är av värde för vår kunskap om Jesu familj och Jesus själv - är omöjligt att säga. Mycket är naturligtvis fromma fantasier, men å andra sidan kvarstår faktum att Maria själv, liksom hennes söner (Jesu egna köttsliga bröder) Jakob och Judas, tillhörde den första församlingen och måste ha haft mycket att berätta, både om sådant som hände före Jesu födelse och under hans uppväxt...
Därför kan det alltid vara intressant att läsa dem. Och om inte annat ger de ju en bild av hur man inom den urkristna församlingen såg på Jesus och hans undervisning, och likaså visar de lite av hur de första kristnas situation var.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|