Svar: Jadå, visst fanns Nasaret.
Du syftar antagligen på de idéer som framlagts om att byn bara skulle vara ett påhitt av evangelieförfattarna eftersom den judisk-romerske historikern Josefus inte nämner platsen i sin bok om ”Judiska kriget” där han anger namnen på ett knappt 50-tal olika platser i Galileen som han kom i kontakt med under kriget mot romarna på 60-talet (där han deltog på den judiska sidan).
I själva verket var det många platser som han inte nämnde. Josefus berättar själv i sin självbiografi att det fanns sammanlagt 240 orter i Galileen. För övrigt nämner inte heller Talmud mer än 63 av dem. Att inte bli omnämnd i Talmud eller ”Det judiska kriget” var följaktligen ett öde som Nasaret delade med 75 procent av byarna och städerna i Galiléen, så det var knappast någonting märkligt. Och verkligen inte något bevis för att Nasaret - och de övriga icke nämnda närmare 200 orterna - inte skulle ha funnits.
Däremot visar det att Jesus växte upp i en mycket obetydlig by. Så obetydlig att den förmodligen aldrig skulle ha blivit omnämnd i några antika skrifter om det inte varit så att tulltjänstemannen Levi Matteus, Johannes Markus, läkaren Lukas, fiskaren Johannes och hans arbetskamrat Simon (som allesamman var bosatta i Galiléen, bara några mil från den lilla byn Nasaret) blivit övertygade om att Yeshua ben Yosef (Jesus), som råkade ha växt upp just i den här lilla bosättningen, var den väntade messias.
Det är också vad som bekräftats av de arkeologiska utgrävningar som gjorts i det moderna Nasaret under överinseende av det Israeliska antikvarieämbetet. De visar att det här området varit bebyggt och bebott liksom att marken brukats ända sedan den mellersta bronsåldern (2000-1500 f Kr). Efter att ha varit obebott under en period några hundra år före vår tideräknings början, befolkades det igen och en ny bebyggelseperiod ägde rum under den hasmoneiska eran (frå mitten av 100-talet f Kr).
Eftersom man på den tiden, liksom många sekler framåt, byggde husen utan grund och kontinuerligt återanvände gammalt byggmaterial vid nybyggen, har arkeologerna inte kunnat finna det som annars brukar vara de enda återstående spåren av forntida bebyggelse, nämligen husgrunder. Däremot har man funnit en rad vittnesbörd om livet i byn genom tiderna.
Att just den här platsen tidigt bebyggdes berodde främst av allt på att här fanns en vattenkälla, vilket är en förutsättning för varje bosättning. Dessutom gav den sydliga bergssluttningen mycket sol och den kalkhaltiga jorden var väl dränerad - idealiska förutsättningar för druvodling och vintillverkning, som var en viktig industri i antikens Galiléen. Bland de arkeologiska fynd som gjorts på sluttningen vid Nasaret finns följaktligen odlingsterrasser, ett bevattningssystem med kanaler i berggrunden från källan, tre vakttorn, en vinpress och ett stenbrott där man hämtat byggnadsmaterial.
Vid utgrävningar i den nuvarande staden Nasaret har man vidare funnit grottor som byns tidiga invånare använde, underjordiska cisterner, vinpressningsfat, jäskar, utrymmen med fördjupningar för förvaringskrus för vin och olja och grottor som byns tidiga invånare använt. Här har man också påträffat 23 underjordiska gravar med flera alkover (som återanvänts många gånger under seklernas lopp) och som visar var bybornas invånare fick sin sista vila. Den här typen av gravar blev standardtypen för judiska familjegravar omkring år 200 f Kr och förblev så fram till 100-talet e Kr.
Flera av grottorna innehöll föremål som oljelampor, glaskärl och vaser från tiden kring vår tideräknings början. Sju av dessa lampor härrör från den tidiga romerska eran (en av dem kan med bestämdhet dateras till slutet av det första århundradet f Kr), en lampa kan dateras till cirka 50 f Kr-50 e Kr medan en är från den hasmoneiska eran (cirka 100 f Kr).
De här underjordiska gravgrottorna visar också Nasarets största utbredning under tiden kring vår tideräknings början, eftersom begravningar enligt judisk lag måste äga rum utanför själva samhället. De flesta av dessa gravar finns 250-750 meter norr, väster och söder om Bebådelsekyrkan. Med utgångspunkt från alla dessa fynd har arkeologerna kunnat dra slutsatsen att Nazareth vid vår tideräknings början var en mycket liten ort, ungefär 30 hektar stor (cirka 5-600 meter i diameter), med ett invånarantal på högst 500 personer, kanske inte mer än 50 familjer. Men det var tillräckligt många för att man skulle ha en synagoga - en speciell samlingslokal som användes för gudstjänster med föreläsningar och undervisning på sabbaten, som skola och ”kommunalhus” där styrelsen i samhället avgjorde lokala frågor.
Och det var tillräckligt många för att man skulle omplacera en präst hit efter Jerusalems fall. När Jerusalem intogs av den romerska armén år 70 (cirka 40 år efter det att Jesus enligt Bibeln flyttat från Nasaret till Kafarnaum), fanns det inte längre något behov av präster i Jerusalem eftersom templet hade förstörts. De omplacerades därför till olika platser, även uppe i Galiléen. Vid utgrävningar i Caesarea Maritima har man påträffat en förteckning på arameiska över 24 avdelningar (familjer) av präster som omlokaliserats och en av dem hade förflyttats till Nasaret.
Detta visar dessutom att Nasaret vid den här tidpunkten fortfarande var en alltigenom judisk by, eftersom prästerna inte bosatte sig i ickejudiska (hedniska) samhällen.
Så visst fanns Nasaret!
Att påstå att en plats som omnämns i flera skrifter och traditioner inte finns, därför att den inte omnämns i ännu fler skrifter, är ett uttryck för en närmast rabiat strävan att gripa efter minsta halmstrå som kan användas för att misstänkliggöra och ifrågasätta Bibelns uppgifter på ett sätt som man aldrig skulle göra när det gäller andra antika biografier, brev och liknande skrifter.
Det naturliga, om man läser en gammal text där någon för övrigt okänd liten ort nämns, är givetvis att man konstaterar att här fanns en liten ort som vi inte hört talas om tidigare - även om orten inte finns omnämnd i några andra ”oberoende källor” eller ”historiska verk”.
Och om man tänker efter...
Alla andra platser där Bibeln säger att Jesus vistades fanns. Betlehem fanns. Kafarnaum fanns. Galileen fanns. Gennesarets sjö fanns. Oljeberget fanns. Getsemane fanns. Jerusalem fanns. Betania fanns. Varför i hela friden skulle Jesu lärjungar, syskon och andra som anslutit sig till Jesusrörelsen och bevisligen började förkunna och sprida budskapet om ”Jesus från Nasaret” i hela Medelhavsområdet redan under första hälften av det första århundradet, påstå att han växte upp på en plats som inte existerade (något som var lätt kontrollerbart)? För om Nasaret inte hade funnits, skulle den tidiga församlingens motståndare tveklöst ha använt sig av detta förhållande för att misskreditera Jesusrörelsen. (Men det var det naturligtvis ingen som gjorde.)
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|