Svar: Det beror enbart på det enkla faktum att Jesus inte var någon särskilt känd och omtalad person under sin verksamhetstid. Han var en av många lärda och predikanter som samlade ett antal elever omkring sig. De människor han kom i kontakt med - befolkningen i byarna runtom i Palestina - var inte några författare. (Men om det hade funnits lokaltidningar på den tiden, och de funnits bevarade, skulle vi säkert ha kunnat läsa diverse mer eller mindre skeptiska notiser om "undergöraren" och "helbrägdagöraren"...) Och hos den stora allmänheten var han säkert okänd. Han var i alla fall inte mer uppskattad än att de människor som påsken 31 fick frågan av Pilatus vem de helst ville se frisläppt, tjuven Barabbas eller den misstänkte revolutionären Jesus, valde Barabbas framför den misslyckade figuren som enligt ryktena påstått sig vara den store Befriaren - Messias.
(Att inte de romerska myndigheterna gjorde några noteringar om just Jesus och korsfästelsen beror på att Jesus i deras ögon var en helt ointressant figur - en av tusentals människor som de romerska ockupanterna avrättade genom korsfästelse. Enbart den dagen Jesus avrättades var det minst ytterligare två som gick samma öde till mötes och kanske många fler.)
De judar som sysslade med att skriva var huvudsakligen de skriftlärde, som mest ägnade sig åt utläggningar av den Heliga skrift, och (senare) historiker som den judisk-romerske Josefos. Förhållandena var ungefär de samma som om vi går tillbaka i historien 1000 år här i Norden. Det fanns säkert flera personer - även predikanter och undergörare - som av olika anledningar väckte mer eller mindre uppmärksamhet i de svenska byarna. Men vad skrevs om dem? Ingenting! Det finns praktiskt taget inga samtida skrifter som beskriver några enskilda "vanliga" människor - inte ens de tidigaste härskarna här i vårt land. Det var först flera hundra år senare som man samlade berättelser om vissa mer framträdande personer, och då blev materialet ofta en blandning av historiska traditioner, legender och rena sagor.
Så när det gäller Jesus är vi faktiskt lyckligt lottade, för även om hans verksamhet inte resulterade i några samtida "officiella" omnämnanden, så fanns det trots allt en del som blivit berörda av hans undervisning och övertygats om att han verkligen var den Messias som profeterna sagt skulle framträda just vid denna tid. Några av dem hade även varit hans elever och de skrev ner vad de visste om sin rabbi och hans verksamhet. Andra gjorde förteckningar över uttalanden som de hört att Jesus gjort. Exakt hur mycket som skrevs om Jesus under hans samtid vet vi faktiskt inte. Vad vi däremot vet är att församlingen bevarade de "Jesus-biografier" som man kunde kontrollera och följaktligen visste var trovärdiga.
Bland dem fanns till exempel en skrift författad av en tullman vid namn Levi Matteus, som hade följt med Jesus på hans vandringar en tid. En annan "biografi" över Jesus var skriven av en Johannes Markus som var medhjälpare åt en av Jesu närmaste vänner och elever, Simon Petrus. Den grekiske läkaren Lukas sammanställde en berättelse med utgångspunkt både från skriftliga och muntliga redogörelse från ögonvittnen till Jesu verksamhet. Ytterligare en "Jesusbiografi" skrevs av en person som stått Jesus mycket nära, nämligen hans elev Johannes.
De här fyra "böckerna" - vars innehåll ju kunde kontrolleras, eftersom många av de personer som varit vittnen till Jesu verksamhet och hört honom predika fortfarande levde - sparade man och kopierade och använde i församlingens undervisning. När man så småningom gjorde en lista över de skrifter som skulle användas inom församlingen (de äldsta kända sådana förteckningarna är från mitten av 100-talet), var dessa fyra böcker - som var och en presenterade Jesu evangelium ur lite olika, och personliga, perspektiv och som därför kallades "evangeliet enligt Matteus", "evangeliet enligt Markus", "evangeliet enligt Lukas" och "evangeliet enligt Johannes" - självklara.
Under de följande åren skrevs det även många andra skrifter som handlade om Jesu liv. Som exempel kan nämnas "Johannesakterna", "Thomas barndomsevangelium", "Thomasevangeliet", "Jakobs protevangelium", "Ebjoniterevangeliet", "Nasareerevangeliet", "Hebreerevangeliet" etc etc. Mycket var utan tvekan rena fromma fantasihistorier eller gnostiska skapelser, men andra utgick troligen från olika historiska traditioner som man hört berättas och som vävdes samman med legendmaterial. Men eftersom skrifterna inte författats av personer som funnits i Jesu närhet, eftersom de inte funnits inom församlingen från början och de som varit vittnen till Jesu verksamhet inte längre levde, fanns det inte längre någon möjlighet att kontrollera vilka uppgifter som eventuellt var tillförlitliga. Därför togs de heller aldrig med i den samling böcker som man visste var sanna och följaktligen använde i församlingens undervisning - och som sedan blev vad vi kallar det nya testamentets (dvs "det nya förbundets") skrifter.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|