Svar: I samhället finns det en tendens att ändra lagar alltefter medborgarnas laglydnad. Dvs, när det visar sig att en lag är "meningslös", därför att ändå ingen följer den, så tar man bort lagen. Med Guds lagar är det annorlunda...
Guds lagar är ju i grund och botten inget annat än Guds karaktär, Guds personlighet, uttryckt i ord. Guds väsen "omsatt i mänskliga termer", i "lagtext" anpassad till våra mänskliga förhållanden, allt i syfte att få oss att förstå vad som krävs av oss för att vi ska bli lika honom. Och Gud är och förblir densamme. Därmed förblir också hans vilja - hans villkor för att kunna ge oss evigt liv - densamma. Guds vilja förändras inte beroende på huruvida vi följer den eller inte. Guds eviga lag uttrycker Guds fullkomlighet och som kristna - som blivande "gudsbarn" - måste vi sträva efter denna fullkomlighet:
"Var fullkomliga så som er himmelske fader är fullkomlig" (Matt 5:48)
En av de tio absoluta regler Gud gav människan att följa var: "Du ska inte mörda". Att självsvåldigt ta oss makt över andra människors liv och död - en rätt som endast Gud har, därför att allt liv är hans liv - är ett brott mot Guds vilja. Alltid! Oavsett orsaken! Oavsett omständigheterna! Det är Guds ord. Guds fullkomliga lag.
Samtidigt är det ett faktum att vi människor inte är fullkomliga. Ingen av oss är det. Vi kan aldrig handla fullkomligt. Vi kan inte följa Guds lag fullt ut. Om vi hade kunnat det skulle Gud inte ha behövt födas som människa på jorden.
Oavsett hur gärna vi än vill gå i Jesu fotspår, hur gärna vi än vill följa Gud, så hamnar vi ofrånkomligen i situationer där vi bryter mot Guds vilja och handlar på ett sätt som vi vet är fel. Trots att vi inte vill det. Trots att vi är medvetna om att vi gör fel. Och det är ett faktum att det finns situationer där vi människor i desperation eller fruktan inte kan se någon annan utväg än en handling som vi vet är fel. Även att använda våld - till och med dödande våld.
Likväl är och förblir det fel att dräpa eftersom Guds lag säger:
"Du skall icke dräpa!" "Du ska inte mörda!"
Vår ofullkomlighet förändrar inte Guds lag. Det är fel att döda sin medmänniska och "fiende" - det fullkomliga vore att be för henne.
Det är då människan får förlita sig på det vi kallar "Guds nåd". Att Gud förstår och förlåter. Gud har själv levt som människa - han har upplevt vad det innebär att utsättas för tortyr och dödsångest. Han har varit med om att bli trakasserad, hånad och misshandlad. Han vet vad som krävdes för att kunna hålla ut intill slutet - och han vet att det finns gränser för vad en människa klarar av. Ingen av oss har själva bestämt var gränsen går för vad vi förmår, och det säger ingenting om "kvaliteten" på vår tro.
Därför får vi heller aldrig döma någon människa som handlar på ett sätt som vi vet bryter mot Guds ord. Det är inte vår sak att döma, eftersom vi aldrig kan se in i en människas inre. Vi kan inte se hur mycket någon försöker. Men det ser Gud. Och det räcker.
Avsikten med vår tid som fysiska varelser - hela syftet med att Gud gjorde oss som materiella, dödliga människor - är att vi ska visa vår vilja att följa Gud. Det är vår strävan, vår önskan, som räknas. Om vi i förtvivlan - och därför att vi inte ser någon annan utväg - bryter mot Guds lag, så förstår han. Och om vi ångrar det vi gjort och ber Gud om förlåtelse, så förlåter han. Vi "får del av Guds nåd", dvs vi blir benådade och frikända (gjorda "rättfärdiga" fastän vi egentligen inte är det).
Det är det nåden handlar om. Den gör inte Guds lag om intet, men den ger oss möjlighet att få förlåtelse - bli benådade - därför att vi inser vår ofullkomlighet, inser vårt fel och ångrar oss. Enkelt uttryckt: vad vi måste göra är att så långt det är möjligt sträva efter att följa Guds vilja ("Var fullkomliga...!") - och där vi inte klarar det, där tar Guds nåd över.
Men förutsättningen för all nåd och förlåtelse är ånger. En domare kan ge en brottsling nåd om han erkänner att han inser att han faktiskt har gjort fel, ångrar sig, är förtvivlad över det han gjort och ber om förlåtelse och nåd. Men den brottsling som försöker skylla ifrån sig och urskulda sig med olika förklaringar och "logiska" resonemang kan knappast förvänta sig någon nåd.
Som kristna kan vi aldrig urskulda oss - vi vet vad Guds ord säger. Likaväl som en brottsling i samhället vet vad lagen säger. Därför är det så avgörande att vi inte "korrigerar" Guds vilja efter vår förmåga att följa den - sänker Guds krav därför att vi inte klarar av att uppfylla dem. Om vi tummar på Guds lag, tummar på Guds vilja och säger att det är "okej" för en kristen att döda, därför att vi anser att det i den eller den situationen är rätt att bryta mot det vi vet är Guds vilja, så anser vi oss inte ha någonting att ångra - och kan heller inte bli förlåtna...
Om vi säger att det är okej att döda i vissa lägen (som vi definierar), så begår vi exakt samma misstag som de första människorna gjorde då de satte sig över Guds vilja och beslutade sig för att själva bestämma vad som var rätt och fel, ont och gott - när det var rimligt att låta Guds ord gälla, och när det inte var det.
Om vi säger att Guds ord nog ändå inte borde gällt i fråga om Hitler - så accepterar vi samma resonemang som har varit det förhärskande i världen så länge människan har funnits här. Då sätter vi oss över Gud och låter vårt eget godtycke avgöra i vilka situationer det är rimligt att strunta i Guds vilja och döda vår nästa. Och då blir enskilda individers bedömningar av situationerna avgörande.
Hade det varit rätt att döda Hitler? Saddam Hussein? Borde Pol Pot ha mördats? Stalin? Mao Zedong? Hade det inte isåfall också varit okej att skjuta Lyndon B Johnson och Richard Nixon som bar ansvaret för hundratusentals oskyldiga vietnamesers död? Kanske borde vi mörda Bush, som bär det yttersta ansvaret för tusentals oskyldiga människors död i Afghanistan och Irak? Eller varför inte de ansvariga för de företag som tillverkar vapen och därmed möjliggör massmorden på oskyldiga? Eller kanske rentav alla de människor som genom sitt politiska stöd bär det yttersta ansvaret för att diktatorer som Hitler och Stalin över huvud taget kom till makten?
Vem ska avgöra vilka "hot mot mänskligheten" som rättfärdigar mord? Hur många liv måste hotas för att rättfärdiga ett mord? Hur många liv kan offras i utbyte mot andra räddade liv?
Plötsligt är vi tillbaka vid trädet där de första människorna fattade sitt beslut att själva avgöra vad som är rätt och fel. Det beslut som blev det första steget på vägen ut ur paradiset och vandringen mot den värld vi ser omkring oss i dag...
När Gud gav mänskligheten sin lag var det i syfte att "vända trenden". När Jesus kom var det inte för att göra Guds lag om intet, utan för att fullborda den - för att göra det möjligt för varje människa att få del av Guds ande och genom Anden "skriva lagen - Guds lag, som bland annat innehåller orden 'Du ska inte dräpa!' - i hjärtat" på dem som beslutade sig för att följa honom. Som kristna har vi kallats av Gud. Vi har fattat beslutet att följa honom. Vi har accepterat Jesu uppmaning att sträva efter att "vara fullkomliga såsom vår Far i himlen är fullkomlig".
Naturligtvis kan vi inte följa Guds vilja tillfullo. Vi är ofullkomliga människor. Men det måste ändå vara vår strävan att så långt det är möjligt visa att vi verkligen vill följa Guds vilja i all evighet.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|