Svar: Korsfästelse var i forntiden "det grymmaste och mest fruktansvärda dödsstraffet", skrev Cicero. Historikern Tacitus karakteriserar det som "det eländigaste av alla dödssätt".
Det anses att det var perserna som uppfann denna fruktansvärda pino- och avrättningsmetod. Senare övertogs den av fenicierna, kartagerna och andra. Grekerna och romarna lärde sig det troligen av kartagerna. Romarna använde det här sättet för att avrätta slavar, rövare och upprorsmän i ockuperade länder, men däremot inte när det gällde romerska medborgare. Grekerna hade en liknande praxis.
I samband med Jerusalems förstöring korsfästes en tid mer än 500 judar dagligen, och till slut hade man varken trä att tillverka fler kors eller plats för alla dem som dömts att avrättas på detta sätt.
Den term som används i Nya testamentet för själva avrättningsredskapet är det grekiska stauros, som ursprungligen bara betydde "en upprättstående påle" (jämför vårt ord "stör").
Stauros utformning och konstruktion har skiftat under tidernas lopp och bland olika folkslag. Den enklaste varianten var inget mer än en påle eller stolpe som man kunde hänga upp, spika fast eller spetsa den dödsdömde på.
När den persiske kungen Darejaves erövrade Babylon lät han avrätta mer än 3 000 stadsbor på det sistnämnda sättet, medan perserna, egyptierna, assyrierna, kartagerna och fenicierna använde sig av upphängning.
Grekerna och romarna satte däremot en tvärbjälke, patibulum, på den vertikala stolpen, staticulum, som var cirka tre meter hög. Tvärslåns storlek och fäste kunde variera. Den lodräta stolpen var oftast fastsatt i marken på avrättningsplatsen redan innan den dömde kom dit, men tvärslån tvingades han oftast själv bära till avrättningsplatsen.
Där lades den dömde på rygg med skuldrorna och de utsträckta armarna på tvärslån. Efter att ha bundits eller spikats fast vid tvärslån lyfte man upp honom och sedan sattes bjälken på plats på den uppresta pålen. Slutligen band eller spikade man fast fötterna vid pålen.
Tvärbjälken kunde vara placerad längst upp, så att det hela fick formen av ett T, men den kunde också fästas i en fördjupning en bit ner på stolpen, så att hela arrangemanget bildade ett kors (det traditionella "latinska" korset). Ungefär mitt på den lodräta pålen fanns en träkloss, en sedile eller cornu, som den dödsdömde "satt" på, så att inte händerna skulle slitas sönder av spikarna. I vissa fall fanns ett liknande fotstöd ungefär en halvmeter upp från marken.
Exakt hur den påle såg ut som Jesus avrättades på kan vi naturligtvis inte veta, men det finns inget skäl att anta att romarna skulle ha gjort något undantag i just Jesu fall och använt något annat avrättningsredskap än det den sedvanliga pålen med tvärslå. Tvärtom måste det anses som ytterst sannolikt att Jesus avrättades på ett kors, bland annat därför att vi vet att redan hans tidigaste efterföljare använde korset som symbol.
I Herculaneum, som förstördes vid vulkanen Vesuvius utbrott år 79, har man till exempel hittat ett kors i ett privat bönekapell, och i en kristen grav från mitten av det första århundradet (den innehöll mynt präglade på 40-talet, alltså bara tio år efter Jesu död och uppståndelse) utanför Jerusalem påträffades flera benkistor försedda med kors.
Det faktum att de första kristna valde just korset som sin symbol kan knappast ha någon annan förklaring än att det var på en sådan konstruktion Jesus gav sitt liv för mänskligheten och att korset följaktligen ända från början betraktades som en segersymbol, symbolen för Jesu seger över synden och döden (Paulus använde ju många gånger det romerska avrättningsredskapet som en språklig symbol för Kristus och evangeliet).
Så vi kan nog lugnt utgå från att Jesus hängdes och spikades upp på en påle med tvärslå, dvs ett "traditionellt kors" av något slag.
Det är naturligtvis intressant att försöka utröna hur avrättningsredskapet som Jesus dog på egentligen såg ut- om det hade en tvärslå eller inte. Däremot får vi inte låta detta med "stauros" utseende bli ett verktyg för att dra en gräns mellan vad som anses vara den enda sanna, äkta kristna tron och den falska. Dvs, att man för att vara en sann kristen måste tro att "korset" såg ut på ena eller andra sättet.
I själva verket är ju faktiskt det enda avgörande - det enda viktiga - att Jesus gav sitt liv för vår skull, inte hur träkonstruktionen han spikades upp på såg ut.
Gud har lovat evigt liv till var och en som följer honom - var och en som tror på att Jesus är den utlovade Messias, tror på hans förkunnelse, tror på hans löften och tror på att han dog för vår skull - oavsett om man sedan tror att det romerska avrättningsredskapet bestod av en eller två bjälkar och bör ritas med ett eller två streck.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|