Israeliternas tid i Egypten

Svar: När det gäller just en specifik familj eller släkt, som exempelvis Israels familj eller just hans ättlingar, israeliterna, finns det naturligtvis inga arkeologiska bevis. Men att semiter från Kanaan (och det var ju exakt vad Abrahams ättlingar var) kom till Egypten och levde där både kortare och längre perioder, det råder det ingen som helst tvekan om. Och det finns följaktligen ingen som helst anledning att ifrågasätta israeliternas berättelser om deras förfäders vistelse i Egypten.

Under hela antiken var Egypten känt som världens kornbod. Nilen svämmade över varje år, vilket skapade bördig mylla och rikliga skördar. När grannländerna drabbades av torka och svält brukade människor bege sig till Egypten.

För drygt 4000 år sedan (vid den tid då Abraham och hans släkt kom till Kanaan från Mesopotamien) började semiter ta sig på ökenvägarna från Kanaan till Egypten. De kom dit både som handelsmän, som invandrare och som flyktingar undan torka eller missväxt. I Knubhotep II:s grav i egyptiska Beni-Hasan finns den så kallade Ibscha-reliefen som visar en grupp på 37 semiter från Kanaan - män, kvinnor och barn med boskap och förnödenheter - som kommer till Egypten ca 1900 f Kr.

Ibschareliefen (ca 1900 fvt) visar semitiska familjer som kommer till Egypten

Papyrus Brooklyn 33.1446, från farao Sobekhoteps tid, cirka 1700 f Kr, innehåller en lista över 95 tjänare och många av dessa anges komma från Kanaan. De flesta namnen är kvinnliga eftersom tjänstefolket huvudsakligen var kvinnor. Ungefär hälften av dem bär semitiska namn och tio av namnen är specifikt hebreiska.

I mitten av 1600-talet fvt trängde ett beridet semitiskt krigarfolk från Kanaan som egyptierna kallade "hyksos" in i Egypten. Det dröjde bara några decennier så hade de tagit kontroll över hela Gosen, det bördiga området kring Nilens delta där israeliterna bosatt sig. Snart härskade semitiska faraoner över hela norra Egypten med Avaris (nuvarande Tell el Dab'a) som huvudstad, medan egyptiska faraoner fortsatte att härska över södra Egypten med Thebes som huvudstad.

Under de kanaaneiska faraonernas tid (ca 1650-1550 f Kr) växte sig den semitiska befolkningen i Gosen allt större, vilket framgår av arkeologiska fynd som gjorts i Tell el-Dab'a. Man har funnit lergods av kanaaneisk typ som även genom sin kemiska sammansättning visat sig härröra från Palestina. Den dominerande religiösa begravningsformen i Avaris var också kanaaneisk.

Men till slut återtog den egyptiske farao Ahmose I den norra huvudstaden Avaris och drev ut de semitiska härskarna som återvände till Kanaan. Sedan förenade han de båda rikena i det "Nya riket". Nu försämrades uppenbarligen förhållandena för de många semiter som bosatt sig i landet, vilket också Bibeln beskriver.

Väggmålning i visiren Rekhmires grav

Leningradpapyren 1116A, från ca 1450 (alltså på Moses tid), berättar att icke-egyptier tvingades arbeta med offentliga byggnadsprojekt. Och i visiren Rekhmires grav, också denna från ca 1450, finns väggmålningar som visar semitiska slavar som arbetar med jordbruk, tegeltillverkning och byggnadsarbete.

Merneptahs stele

Efter att ha återförenat Egypten i Nya riket inledde Ahmose I processen med att utvidga riket österut. Egyptiska skrivare hos Ahmose och Thutmoses III skryter om krigstågen i Kanaan och Syrien, och 200 år efter israeliternas ankomst till sina förfäders land omnämns så Jakobs ättlingar för första gången i skrift. År 1208 reser farao Merneptah en stele där han berättar om sina krigståg i Kanaan och i förbigående nämner israeliterna bland de folk han segrat över.

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.