Svar: Det är så riktigt. Hoppet och tron är något som hör den här tiden och den här fysiska tillvaron till, då framtiden fortfarande är fördold för oss. De gammaltestamentliga profeterna blickade framåt i tro och hopp om Messias ankomst. Messias kom - och så hade det hoppet blivit verklighet. I dag sträcker vi oss i hoppet fram mot Jesu återkomst och uppståndelsen till evigt liv. Men när Jesus kommer och uppståndelsen blir ett faktum då fullbordas allt det vi har trott och hoppats på i det här livet. I evigheten är allting fullkomnat.
Det är det Paulus återkommer till gång på gång i det här kapitlet. Han talar om den tid som är nu - och det fullkomliga som ska komma sedan: "Nu ser vi som i en spegel... men då ska vi..."
Och det är den här tiden, det här livet, som Paulus syftar på även när han talar om tron, hoppet och kärleken...
"Nu förblir tron, hoppet och kärleken" (1 Kor 13:13)
Vad som än händer, vilka av Andens gåvor som än må upphöra, även om profetior, tungotal och kunskapsord tystnar (1 Kor 13:8), så kommer den tro, det hopp och den kärlek som Gud ger oss genom sin ande att bestå för den som har tagit emot Kristus som sin Herre.
Och av dessa tre ting är kärleken det allra största, för den är inte något som bara hör den här tillvaron till, utan den består för evigt - den kommer att följa oss in i evigheten även när det vi trodde och hoppades på har blivit verklighet och tron och hoppet tillhör det förgångna. Kärleken upphör aldrig. Gud är kärlek och hela Guds syfte med vår existens är att göra oss lika honom.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|