Svar: Första gången fisken som kristen symbol omnämns i någon skrift är i "Paedogogus, III, xi" av Clemens av Alexandria (född omkring år 150) där han rekommenderar sina läsare att låta gravera sina sigill med en duva eller en fisk. Eftersom han inte anger något skäl till att man ska använda just de här symbolerna kan man tryggt utgå från att innebörden i båda bilderna var allmänt känd. Och vi vet att fisksymbolen användes bland de kristna långt innan den berömde alexandrinen föddes.
Redan under de unga kristna kyrkans första tid, då den befann sig under intensiv förföljelse och man behövde ett gemensamt tecken, brukade man rita en fisksymbol på marken som ett sätt att skilja vän från fiende. En troende ritade halva fisken i sanden (helt enkelt bara en båglinje) och en annan färdigställde teckningen (med en likadan linje från motsatta hållet) för att bekräfta att man delade samma tro.
Men fisken användes inte bara som "hemligt tecken" mellan förföljda kristna, utan den kom också tidigt att användas inom den fornkristna konsten. I exempelvis Capella Greca i Sankta Priscillas katakomber i Rom fanns fisken som symbol under 100-talets första decennier.
Hur kommer det sig då att den tidiga kristna församlingen valde just fisken som sin symbol? Fisken hade visserligen länge förekommit inom den ickekristna konsten som en rent dekorativ figur, men för de kristna hade motivet en speciell betydelse...
Fiskar är någonting som omnämns ofta i evangelierna. Själva symbolen kan till exempel ha kommit från berättelsen om Jesu under med bröden och fiskarna (Joh 6:1-13) eller från den fiskmåltid som Jesus delade med sina lärjungar vid Gennesarets sjö efter sin uppståndelse (Joh 21:1-13). Den kan även härröra från berättelsen om myntet som Petrus hittade i munnen på en fisk (Matt 17:24-27).
Vidare liknade Jesus himmelriket vid en not som kastas i havet och samlar upp fisk av alla de slag (Matt 13:47), han liknade rättfärdiga människor vid ätliga fiskar och onda människor vid oätliga fiskar som kastas bort (Mark 1:17 och Matt 13:47-50) och han förklarade att hans lärjungar - som ju nästan allesamman var fiskare - i fortsättningen skulle vara människofiskare.
Det finns som synes många skäl till att välja just fisken som symbol. Men den främsta anledningen till att motivet blev så populärt bland de kristna var troligen att själva ordet för fisk hade sin egen magi. På grekiska heter fisk nämligen ichtys, och bokstäverna i ordet ansågs stå för begynnelsebokstäverna i Iesos Christos Theou Yios Soter, dvs "Jesus Kristus, Guds son, Frälsaren".
(Det är inte osannolikt att denna kristna formel hade sitt ursprung i Alexandria och var avsedd som en protest mot de hedniska kejsarna. På ett mynt från Alexandria från Domitianus regeringstid (81-96) betecknas denne kejsare som Theou Yios [Guds son].)
Ordet ichtys, liksom fisksymbolen, hade följaktligen en ytterst viktig innebörd för den unga församlingen. Det var en kortfattad bekännelse av tron på att Jesus var Messias, Kristus, Guds son. Och de som trodde på denne Ichthys kallade sig själva för "småfiskar", enligt det välkända stycket i kyrkofadern Tertullianus skrift om dopet, "De baptismo": "Vi småfiskar, avbilder av vår (store) Ichtys (Fisk), Jesus Kristus, föds i vattnet."
Det tycks också som om man ofta lät brödet och vinet åtföljas av fisk vid nattvardsmåltiderna. Kopplingen mellan Ichtys - Fisken - Kristus - och nattvarden framkommer bland annat i texten på Abercius (biskop av Hieropolis i Frygien) gravmonument och i den något senare gravskriften över Pectorius av Autun.
I berättelse om sin resa från hemmet i Asien till Rom talar biskop Abercius om hur han överallt längs vägen mottog "Fisk från källan, den stora, den rena" liksom "vin blandad med vatten, tillsammans med bröd". Och Pectorius talar om "Fisken" som en smaklig andlig näring som "de heligas Frälsare" försåg honom med.
Den här kopplingen återgavs även i bildform. På fresker med nattvardsmotiv som målades i Roms katakomber består maten framför de församlade av bröd och fisk på två separata fat. Bland dessa tidiga konstverk finns exempelvis Fractio Panis-fresken (Brödbrytelsen) i Sankta Priscillas katakomb, där det på bordet framför sex män och en kvinna står fat med bröd och fiskar, och nattvardsfresken med fiskarna på gräset intill korgarna med bröd och vin i Lucinakryptan på Calixtus kyrkogård.
Fisksymbolen framställdes emellertid inte bara tillsammans med nattvardssymbolerna. Ofta användes fisken tillsammans med andra symboler som ankaret, duvan and Jesusmonogrammet. Från det första till fjärde århundradet användes fisksymbolen på fresker, reliefer, ringar, sigill etc. Man använde sig inte av någon speciell fisk, bortsett från att man från andra århundradet ofta använde en fisk som påminde om en delfin. Skälet till detta antas vara att delfinen allmänt ansågs vara vänligt inställd till människan.
Förutom nattvardsfreskerna i katakomberna finns ett avsevärt antal föremål med fisksymbolen bevarade i olika muséer. Ett av de intressantaste - på grund av grupperingen av fisksymbolen tillsammans med flera andra symboler - är ett snidat smycke som finns på Museum Kircherianum i Rom. Till vänster finns ett T-format ankare med två fiskar under tvärslån, därnäst ett T-format kors med en duva på tvärslån och ett får vid foten, ytterligare ett T-kors som utgör masten på ett fartyg samt den gode herden med det förlorade fåret på axlarna. Förutom dessa symboler finns de fem bokstäverna i ordet Ichthys fördelade runt kanten.
Ett annat gammalt utsirat smycke visar ett fartyg som vilar på en fisk, med duvor sittande i för och akter, och Kristus gående på vattnet då han räddar den drunknande Petrus.
Efter det fjärde århundradet försvann fisksymbolen successivt. De bilder av fiskar som finns på dopfunter och dopskålar av brons som de som påträffats i Rom och Trier och nu finns i Museum Kircherianum är enbart av dekorativ art.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|