Svar: Det är en gammal uppfattning att det är ett uttryck för fromhet och andlighet att avhålla sig från all njutning, att leva ett asketiskt liv och missunna sig allt som på något sätt kan innebära glädje, njutning och tillfredsställelse. Det är en gammal uppfattning som tog sina mest extrema uttryck i eremiternas självplågeri. Och den strider helt mot Guds ord!
Att njuta är i själva verket att ta vara på en förmåga Gud har gett oss. Det är en förmåga som är direkt kopplad till vår överlevnad, både som individer och som mänsklighet, för frågan är om vi över huvud taget skulle bry oss om att vare sig äta eller älska om det inte inte innebar någon njutning eller tillfredsställelse.
Felet uppstår om vi blir så fixerade vid njutningen att den betyder mer än något annat - om den blir en form av "avgud" som vi offrar allt för (2 Tim 3:4). Och då spelar det ingen roll vilket område det handlar om. Praktiskt taget allting kan missbrukas, allt från kanelbullar till sex - och fågelskådning...
Likaså är det naturligtvis fel om vi njuter av något som Gud har förbjudit, till exempel därför att det är till skada för oss själva, eller om vårt njutande sker på någon annans bekostnad, dvs om vi utnyttjar någon eller ser till att själva njuta medan vi berövar eller missunnar någon annan möjligheten att njuta på samma sätt, kort sagt, om vi bara tänker på oss själva och tar utan att ge.
Då står handlingen i strid mot det som är Guds grundläggande karaktär och det som vi ska sträva efter att ge uttryck för, om vi en dag ska kunna bli lika Honom: kärleken. Det som Jesus uttrycker i orden: "Gör för andra det som du vill att andra ska göra för dig" och "Älska din nästa såsom dig själv - och Gud över allt annat".
Men njutning som sådan är aldrig fel.
För övrigt är det viktigt att komma ihåg att Jesus inte säger att vi ska älska vår nästa och hata oss själva (missunna oss själva njutning, tillfredsställelse, glädje etc - utplåna oss själva) utan att vi ska älska vår nästa, vår medmänniska, lika mycket som oss själva.
Gud har inte gett oss ett "jag" för att vi ska sträva efter att förtränga det eller förinta det, utan för att vi ska förena det med Guds ande - så att Kristi väsen, Jesu personlighet, Guds kärlek, kommer till uttryck genom vår person med alla dess olika individuella särdrag, själsliga såväl som kroppsliga.
Ytterst handlar allting om samma sak - att inte bara tänka på oss själva (att inte låta jaget bli till ett "ego") utan att visa kärlek, omtanke, hänsyn i allt vi gör.
Bibeln uppmanar oss på otaliga ställen att glädjas och njuta av allt vi har fått, och när den beskriver livet i Guds rike så är det i hög grad djuren och naturen som profeterna talar om. Så bara njut av allting - och tacka Gud för att han skapat naturen och fåglarna och allt, så att vi kan njuta och glädjas. Det är knappast något som för oss bort från Gud, utan snarare närmare honom.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|