Svar: Grundtanken i hela Jesu ord om skilsmässan i Matt 19 och Mark 10 är att en man och en kvinna som har blivit "ett kött" har ett ansvar mot varandra - att man inte efter behag kan skilja sig från en annan människa (så som Mose lag tillät) och förstöra den andra partens liv bara för sin egen tillfredsställelses eller bekvämlighets skull. Att handla på det viset står i total strid mot Guds vilja.
Äktenskapet är någonting man bildar tillsammans och har gemensamt i syfte att båda ska vara lyckliga, och när man börjar leva tillsammans så tar man följaktligen också på sig ett ansvar för den andras lycka.
I Guds ögon är de båda förenade till ett. Där finns inte något utrymme för egoism. I Guds ögon är det således alltid fel att tvinga fram en skilsmässa från den man tagit till sin äkta maka (eller make). Att skilja sig från någon som vill att äktenskapet ska bestå är inte något som sker av omtanke om bådas lycka, av hänsyn och förståelse, utan av egenintresse. Att skilja sig därför att man har hittat någon som är attraktivare, yngre eller intressantare i något avseende (oftast sexuellt...) är inte något som sker av kärlek till den andra parten.
Men i Israel på Jesu tid - och hundratals år dessförinnan - kunde mannen göra sig av med sin hustru praktiskt taget när han ville. Det enda villkoret för att en man skulle kunna skilja sig från sin hustru var, enligt den mosaiska lagen, att han gav henne ett skilsmässobrev där han redovisade orsaken till skilsmässan och gav henne rätt att gifta om sig.
Vad Jesus påpekade, när fariseerna hänvisade till denna lag, var att den lagen kom till för att deras hjärtan var "så hårda".
"Men från början var det inte så. Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott!" (Matt 19:8-9)"Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två utan ett kött" (Matt 19:4-6)
"[och] vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt" (Matt 19:6)
Om däremot den andra parten redan har brutit äktenskapet är det en helt annan sak. Och äktenskapsbrott behöver inte bestå bara i fysisk otrohet, utan i alla former av svek - exempelvis genom att inledningsvis ge sken av att vara på ett visst sätt, för att sedan, när man varit gifta en tid, visa "sitt rätta jag". Att begå äktenskapsbrott är helt enkelt att handla på ett sådant sätt att den helhet, äktenskapet, som uppstått då Gud genom kärleken förenat två människor, splittras och bryts sönder (det må vara genom otrohet eller misshandel eller psykisk förnedring)".
Om någon av parterna agerar på ett sådant sätt att den andra förlorar alla sina känslor för honom/henne eller rentav plågas i äktenskapet, då har vederbörande "brutit" äktenskapet - begått äktenskapsbrott! Då är naturligtvis inte den drabbade parten tvungen att "härda ut".
Då är skilsmässan i Guds ögon redan ett faktum - då har "det som Gud sammanfogat" redan skilts åt - oavsett om parterna i laglig mening fortfarande är gifta. Då har äktenskapet (som den kärleksfulla förening av två människor till en kropp, "ett kött", som Gud har avsett att det ska vara) redan upphört. Då återstår i realiteten enbart ett "juridiskt äktenskap" som det sällan gagnar någon att upprätthålla.
Att då den drabbade vidtar den slutgiltiga praktiska åtgärden och tar ut skilsmässa innebär ju bara att han/hon gör den själsliga skilsmässa som den andra parten redan har åstadkommit juridiskt bindande.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|