Svar: Först av allt vill jag bara påpeka att Mikas profetia inte uttryckligen handlar om Jesus, utan om Messias. Att denna Mikas messiasprofetia handlar om Jesus - dvs att den gick i uppfyllelse när Jesus föddes - är den Jesustroende (kristna) tolkningen som bland annat evangelisten Matteus presenterar.
Men för att ta det hela från början...
Någon släkt med namnet Efrata eller Betlehem Efrata finns inte omnämnd någonstans i bibeln. Däremot finns det en släkt som kallas efratiter - förmodligen den mest berömda judiska släkten. Efratiterna var ättlingar till en kvinna vid namn Efrata som levde på 1200-talet f Kr och finns omnämnd i ett släktregister i 1 Krön 2:19. Hon och hennes make Kaleb fanns bland de israeliter som under ledning av Josua återvände till Kanaan efter flykten från Egypten och tog landet i besittning.
De bosatte sig i eller vid byn Efrata (kallad Kaleb Efrata i 1 Krön 2:24) uppe i Juda bergsbygd - kanske det område som deras släkt en gång kommit ifrån och som Efrata fått sitt namn efter. Byn var mycket gammal redan då. Första gången den nämns i bibeln är nämligen redan före israeliternas utvandring till Egypten, i berättelsen om hur Jakob begravde sin hustru Rakel ett stycke från "vägen till Efrata". Här påpekas också att byn senare bytte namn och fick heta Betlehem (1 Mos 35:19 och 48:7), kanske efter Kaleb och Efratas sonson, Betlehem (omnämnd i 1 Krön 2:50).
Betlehem Efrata var länge bara en liten obemärkt by, men omkring år 1000 f Kr hade den växt till en muromgärdad stad. Det var dock först under kung Rehobeams (Rehavams) regeringstid (926-910 f Kr) som den blev en verkligt befäst stad (2 Krön 11:6).
Förutom i Ruts bok och i berättelserna om kung David nämns Betlehem bara på ytterligare ett fåtal ställen i Gamla testamentet: i Domarboken 12:8, 12:10 och 17:7 (en berättelse om en levit från Betlehem), i Esra 2:21 (som nämner att män från staden återvände dit efter fångenskapen i Babylon), i Psaltaren 132:6 och i profeten Mikas bok. Dessutom nämns Betlehem i Josua 15:60, i ett stycke som gått förlorat i den hebreiska grundtexten - och därför inte finns i våra biblar - men finns med i "Septuaginta", den gamla judiska översättningen av bibeln till grekiska.
Att boken om efratiten Rut finns med i bibeln - och att hennes hemstad Betlehem blev en av de mest berömda orterna i Juda - beror på att hon blev stammoder till en av det israelitiska folkets mest kända ätter, den davidiska. Ruts sonson Ishai, som i bibeln beskrivs som en "efratit" bosatt i Betlehem (1 Sam 16:1,18 och 17:12, 58), fick en son vid namn David som med tiden skulle komma att utses till den andre kungen som härskade över de tolv israelitiska stammarna.
Därmed kom också namnet på den lilla orten Betlehem att fastna i det judiska folkets medvetande och staden blev allmänt känd som "Davids stad" - kungens stad.
I början av sin regeringsstid fick kung David ett löfte av profeten Natan om att en ättling till honom skulle sitta på Israels tron för alltid, och under de följande århundradena växte hoppet fram att det en dag skulle komma en ny kung av Davids släkt - en kung som Gud själv utsett - som skulle tillintetgöra landets fiender och göra Israels folk till en stormakt för all evighet. Eftersom kungar smordes med olja vid kröningen brukade kungen kallas "den smorde", "mashiash" på hebreiska, vilket blivit "Messias" på svenska.
Det var följaktligen fullt naturligt att förhoppningarna om denna framtida kung av Davids släkt - denne "messias", som åter skulle göra israeliterna till ett mäktigt folk - kom att knytas till kung Davids barndomsstad, efratiternas Betlehem. Det var här den "nye David" en dag skulle födas.
Och när profeten Mika skrev om den kommande messias förklarade han:
"Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evigheternas dagar... Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft, i Herrens, sin Guds, namns höghet. Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar."
Att det är kung Davids barndomsstad som profeten Mika syftar på när han talar om Betlehem Efrata har det aldrig rått något som helst tvivel om. Namnkombinationen förekommer för övrigt inte någonstans i bibeln som personnamn eller släktnamn. Ett av skälen till att man använde benämningen Betlehem Efrata eller Betlehem Juda var att det fanns ett annat Betlehem på stammen Sebulons område (se Josua 19:15).
Det ska understrykas att det här inte är någon kristen tolkning av Mikas profetia, utan den gängse judiska. Och det var ju just därför att det var en allmän uppfattning att Messias skulle komma från efratiten kung Davids stad Betlehem, som Matteus använde sig av denna profetia för att bevisa för sina judiska trosfränder att Jesus verkligen var Messias.
Om inte Mikas profetia hade handlat om staden Betlehem skulle det naturligtvis ha varit minst sagt meningslöst att peka på den profetian som stöd för Jesu messiasskap.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|