Svar: I bibliska profetior framställs ofta länder (och deras härskare) som vilda djur, och då gärna djur som delar karaktärsdrag med de länder de symboliserar. I en av profeten Daniels framtidssyner (Dan 7) ser vi till exempel Babylon framställt som ett lejon med örnvingar, medan det medopersiska riket representeras av en björn och det makedonisk-grekiska riket symboliseras av en panter med fyra fågelvingar och fyra huvuden.
Att en nation framställs som ett vilddjur innebär således inte att det nödvändigtvis måste vara vilt eller aggressivt, krigiskt eller diktatoriskt. På profetiskt språk skulle även en totalt fredlig, antimilitarisk, demokratisk stat framställas som ett vilt djur.
I så måtto är ordet "Odjuret" som används i Bibel 2000 lite olyckligt valt, eftersom ordet för tankarna till någonting groteskt, farligt och skräckinjagande, vilket inte alls stämmer med innebörden i det ord som används i den grekiska grundtexten, nämligen therion. Det ordet står kort och gott för ett "vilt djur" (i motsats till ett tamdjur), en "best" (som ju kan vara en snäll jättegorilla) eller liknande.
När vi i dag talar om "Vilddjuret" eller "Odjuret" så åsyftas i allmänhet just det märkliga väsen som aposteln Johannes såg i den uppenbarelse Kristus gav honom då han var landsförvisad till ön Patmos. Här fick Johannes en rad syner som uppenbarade vad som skulle hända i den "yttersta tiden", bibelns benämning på tiden precis före Jesu återkomst. Bland annat såg han ett "vilddjur" (Upp 13), dvs ett rike eller en politisk stormakt, som skulle framträda under den här civilisationens slutperiod.
Av Johannes beskrivning framgår det klart att det rör sig om en politisk, ekonomisk och militär stormakt som kommer att bli en dominerande faktor i samhällsutvecklingen och ha ett avgörande inflytande över händelserna i den "sista tiden".
Eftersom förhållandena under den första kristna kyrkans var sådana att man i många fall inte kunde tala öppet om vissa saker - de kristna var ju utsatta för svår förföljelse av de makthavande - använde man sig ofta av symboler både i ord och bild i kontakterna med varandra. Så gör även Johannes då han berättar om den uppenbarelse han fick medan han var landsförvisad just på grund av sin kristna tro. För att hans läsare skulle förstå vad som åsyftades med "Vilddjuret" - utan att han behövde säga det i klartext - använde han sig av den talsymbolik som var vanlig på hans tid. Den innebar att man uttryckte ett ord i siffror, vilket var möjligt därigenom att varje bokstav hade ett talvärde, dvs motsvarades av en siffra - och omvänt motsvarades följaktligen varje siffra av en bokstav.
Han sa helt enkelt att "Vilddjurets tal" var "sexhundrasextiosex". Detta, betonade han, var också "en människas tal", vilket skulle kunna innebära att en person med dominerande ställning - en person som var synonym med den politiska makt han företrädde - bar ett namn som också kunde uttryckas med talet "666".
Eftersom Uppenbarelseboken tydligt säger att den här världsmakten ska framträda under decennierna före Jesu återkomst har man i alla tider försökt utröna vad (och vem) som åsyftas med talet "666" - för på så sätt skulle man ju kunna få en klar vink om att Jesu återkomst var nära förestående. Gång på gång har olika tolkningar presenterats och mängder av makthavare och institutioner har pekats ut som "Vilddjuret" - ofta av religiösa ledare som med hjälp av diverse mer eller mindre sinnrika beräkningar har försökt sätta ett datum för Jesu återkomst och sedan har velat få sina beräkningar bekräftade genom profetiorna om "Vilddjuret".
Så har man till exempel genom att räkna ut talvärdet i exempelvis påvars, presidenters och kungars namn och titlar "bevisat" att de har varit det beryktade "Vilddjuret". Naturligtvis har det inte stämt, och den enkla förklaringen till att man (bortsett från under den tidiga församlingens tid) har misslyckats med att lösa gåtan med "666" - som naturligtvis aldrig var avsedd att vara någon gåta - är att man inte har tagit hänsyn till två helt avgörande faktorer:
a) att bibelns profetior kompletterar varandra och att bibeln på så sätt tolkar sig själv;
b) att Johannes läsare levde för snart 2 000 år sedan och att det även för dem måste ha varit fullt möjligt att förstå innebörden i Johannes beskrivning av den uppenbarelse han fått.
Med utgångspunkt från detta är det inte svårt att förstå varför det inom den urkristna församlingen, bland Johannes samtida (där man var väl bekanta både med de gammaltestamentliga profetiorna och talsymboliken), inte rådde någon som helst tvekan om att vad "vilddjuret" i Johannes uppenbarelse representerade var det väldiga romarriket - något som också en studie av historien bekräftar.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|