Svar: I Bibelns allra sista bok finns en sällsam profetia, som har satt myror i huvudet på folk och resulterat i otaliga spekulationer under århundradenas lopp. Författaren till boken är en av Jesu apostlar, Johannes, och i den berättar han om hur han, när han omkring år 90 var landsförvisad till ön Patmos på grund av sin tro, fick en fascinerande uppenbarelse...
En dag hörde han ett öronbedövande ljud bakom sig och när han vände sig om fick han se en man som stod där omgiven av något som lyste som gyllene ljusstakar. Johannes kastade sig chockad ner på marken, men mannen kom fram till honom, lade handen på hans axel och sa till honom att inte vara rädd. Sedan presenterade sig besökaren. Det var hans gamle lärare, Jesus ben Josef från Nasaret, som han inte sett på över 60 år.
Jesus förklarade att han ville visa Johannes "vad som kommer att ske härefter". När den gamle aposteln tittade upp i luften såg han en öppen dörr eller lucka ovanför sig och blev uppmanad att "komma upp". Johannes lydde genast och kom upp i något som han senare skulle beskriva som en sorts märklig tronsal med ett golv av transparent, glasliknande material.
Och sedan inleddes en fascinerande och skrämmande holografisk presentation av framtidens händelser. I en superrealistisk audiovisuell framställning fick han ta del av ett händelseförlopp som det skulle visa sig till stora delar låg många decennier, sekler och till och med millennier fram i tiden...
I den ena scenen efter den andra uppenbarades sekvenser av den sociala och politiska utveckling som skulle äga rum på vår planet i framtiden. Mycket av det som Johannes fick se hade en symbolisk prägel, men Johannes fick symbolerna beskrivna för sig i ord för att han skulle förstå vad de betydde.
Men den mest fascinerande synen föreställde ett märkligt djur med flera olika huvuden som steg upp ur havet (Upp 13). För Johannes var det inga svårigheter att förstå vad det underliga djuret representerade. Profeterna, som han själv läst om i den Heliga skriften, hade ofta framställt länder (och ibland deras härskare) som olika slags vilda djur (aldrig tamdjur), och då gärna djur som på något sätt delade karaktärsdrag med de länder de symboliserar.
Ett utmärkt exempel på en sådan framställning var profeten Daniels framtidssyner (som finns bevarade i Daniels bok i Bibeln) där han såg flera stormakter i form av olika mer eller mindre verkliga djur. Han såg det väldiga Babylon framställt som ett lejon med örnvingar, medan det medopersiska riket representerades av en björn och det makedonisk-grekiska riket symboliserades av en panter med fyra fågelvingar och fyra huvuden. Slutligen fick han se ett vilt djur - ett "världsvälde" - som slukade alla de andra och som bestod långt fram i tiden.
För Johannes var det helt uppenbart att det vilda djur han själv såg representerade samma välde som det fjärde och sista "djuret" som Daniel sett i sin syn. Det bar alla de drag som karakteriserat de olika riken som profeten Daniel beskrivit. Det var som om det sista vilddjuret - den sista stormakten - hade slukat alla de tidigare djuren och tillgodogjort sig alla deras egenskaper. Och det rådde inte heller någon tvekan om vilket rike det handlade om...
Romarriket!
I den tidiga kristna församlingen, bland Johannes samtida, där man var väl bekanta med de gammaltestamentliga profetiorna, var alla införstådda med att det sista vilddjuret - den sista stormakten - i Daniels syn var det väldiga romerska riket. Men inte det romarrike som existerade då, utan ett kommande, återuppståndet romarrike. Både Daniels och Johannes profetior visade nämligen att romarriket skulle gå mot sitt sammanbrott men uppstå gång på gång. Och sista gången det uppstod skulle det bli en stormakt med enormt inflytande, socialt, ekonomiskt och militärt. Det skulle ta formen av en sammanslutning av ett stort antal länder som skulle styra all handel och göra det omöjligt för den som inte var knuten till detta statsförbund att köpa och sälja. Profetiorna visade vidare att unionen skulle ha en militär gemenskap och driva samordnade militära aktioner. Och i bakgrunden skulle även religiösa intressen komma att ha ett avgörande finger med i spelet, genom att en dominerande kyrkoorganisation utövade stort inflytande över den politik som fördes av "vilddjuret".
Eftersom förhållandena under den första kristna kyrkans tid var sådana att man i många fall inte kunde tala öppet om vissa saker - de kristna var ju utsatta för svår förföljelse av den romerska makten som dominerade hela Medelhavsområdet - använde man sig ofta av symboler både i ord och bild i kontakterna med varandra. Följaktligen nämner Johannes aldrig romarriket vid namn, utan i fortsättningen av sin berättelse kallade han det här väldet kort och gott för therion, ett grekiskt ord som helt enkelt betyder "vilddjur" (i motsats till tamdjur). Men för att ingen skulle hysa något tvivel om vilket rike han åsyftade - utan att han behövde säga det i klartext - använde han sig av den talsymbolik som var vanlig på hans tid. Den innebar att man uttryckte ett ord eller ett namn i siffror, vilket var möjligt därigenom att varje bokstav hade ett talvärde, dvs motsvarades av en siffra - och omvänt motsvarades följaktligen varje siffra av en bokstav.
Han sa helt enkelt att "det vilda djurets tal" (dvs namnets siffervärde) var "sexhundrasextiosex". Och det var inte bara detta väldes tal, utan det var också "en människas tal". (Alltså inte alls någon sifferkombination som representerade Satan, vilket uppenbarligen både satanister och djävulsdyrkare fått för sig.)
Det finns nog ingen biblisk profetia som har etsat sig fast så hårt i människors medvetande som just synen med "vilddjuret". Och den främsta orsaken var utan tvekan att både Johannes och Daniels profetior sa att detta mäktiga rike - romarrikets sista "rekonstruktion" - skulle framträda bara några decennier före Messias ankomst, i det som brukade kallas "den yttersta tiden" eller "ändens tid". Och det skulle bestå till dess att man fick se Människosonen komma på himmelens skyar för att upprätta "Guds rike" på jorden.
Det betydde att den dag detta "återuppståndna romarrike" framträdde på den politiska arenan och än en gång blev en dominerande faktor i samhällsutvecklingen, både politiskt, ekonomiskt och militärt, då gällde det att vara på sin vakt. Då närmade sig denna civilisations sista dagar.
Men det allra viktigaste var den avgörande roll som "vilddjuret" skulle komma att spela i händelserna under "den sista tiden" och det faktum att profetiorna varnade för allt samröre med detta väldiga statsförbund. Inte nog med att den stora handelsunionen skulle rasa samman i en ekonomisk kollaps där alla de som anslutit sig för att kunna "köpa och sälja" drogs med. De som dessutom anslutit sig till det "återuppståndna romarriket" i militärt hänseende, som allierade eller som en del av en gemensam försvarsmakt, skulle oundvikligen bli en del av den upptrappning av politiska och militära motsättningar som i "den yttersta tiden" skulle koncentreras till den del av världen vi i dag kallar Mellanöstern. Och värst av allt var att de länder som ingick i detta väldes militära styrka skulle föra världen till undergångens rand - för att slutligen möta sitt eget öde vid det som kallas Harmageddon - en total katastrof som skulle innebära slutet för var och en som burit ansvar för, och ställt upp för, de politiska och ekonomiska maktbildningar och arméer som kommit att utgöra redskap för denna mäktiga politiska union.
Eftersom Uppenbarelseboken tydligt sa att den här stormakten skulle framträda under decennierna före Messias ankomst har det gjorts många försök under seklernas lopp att identifiera "Vilddjuret" och/eller dess ledare. Om man kunde utröna vad (och vem) som åsyftades med talet "sexhundrasextiosex" skulle man kunna få en klar vink om att Jesu återkomst var nära förestående och dessutom veta vilken makt man skulle ta sig i akt för.
Gång på gång presenterades olika tolkningar och genom att räkna ut talvärdet i exempelvis påvars, presidenters och kungars namn och titlar har mängder av makthavare och institutioner genom tiderna pekats ut som "Vilddjuret". Naturligtvis har det inte stämt, och den enkla förklaringen till att man misslyckats med att lösa gåtan med Vilddjurets tal var att man inte tog hänsyn till att Bibelns profetior kompletterar varandra (och att Bibeln på så sätt tolkar sig själv) och, viktigast av allt, att talet aldrig var avsett som någon gåta, utan tvärtom skulle hjälpa de troende att känna igen uppenbarelsens "vilda djur", när det visade sig på den politiska världsarenan.
På svenska har vi, helt naturligt, översatt det grekiska ordet therion med "Vilddjuret" eller "Odjuret". Men det är tyvärr en beteckning som kan vara ganska missvisande, eftersom det ger ett intryck av att världen plötsligt kommer att få skåda någonting monstruöst, groteskt och farligt, någonting skräckinjagande som bör få vem som helst att förstå att detta är profetians uppfyllelse. Så behöver det inte alls vara.
I själva verket är även snälla gorillor och fredliga indiska elefanter "vilda". Att ett välde med det profetiska bildspråket framställdes som ett vilddjur behövde alltså inte alls betyda att det var mer vilt, i betydelsen aggressivt, krigiskt eller diktatoriskt, än någon annan nation eller statsunion. Även en totalt fredlig, antimilitaristisk, demokratisk stat (och även den mest fredlige härskare) kunde framställas som ett vilt djur. Och enligt Johannes beskrivning skulle inte heller det "återuppståndna romarriket" framstå som någonting skrämmande eller hotfullt, utan tvärtom som någonting attraktivt, konstruktivt och lockande - en politisk sammanslutning av nationer med en gemensam politik, en fri handel och en gemensam försvarsmakt.
Att detta "vilddjur" har aktualiserats på senare år, beror utan tvekan på att det har uppstått en mäktig europeisk union av länder som till och med av dess grundare har kallats för ett "nytt romarrike". Det är förvisso inte första gången det gamla romerska riket återuppstår i ny skepnad, men faktum är att alla "vilddjurets" karakteristika stämmer in på den europeiska union som håller på att växa sig allt större och starkare. Denna union har verkligen formen av en ekonomisk organisation som ger de olika medlemsnationerna en omfattande ekonomisk makt där medlemskap främjar handeln. Det har verkligen talats om att länderna inom unionen ska bedriva en gemensam politik och enas i en militär allians eller ett gemensamt militärt försvar. Det har till och med talats om ett reellt "Europas Förenta Stater" med en uppbyggnad liknande USA.
Och dessutom är också de andra "förutsättningarna" för handen. En efter en har de övriga faktorer som enligt Bibeln ska råda i samband med "romarrikets sista uppståndelse" infunnit sig. Judarna är (för första gången i historien) tillbaka i Palestina. Vi har (för första gången i historien) tillgång till vapen som kan förinta hela mänskligheten.
Så med tanke på varningarna för de konsekvenser som Bibeln säger att en anslutning till "det sista romarriket" kommer att medföra - att man kommer att dras med både i det ekonomiska sammanbrott och den militära katastrof som väntar detta välde - är det kanske förståeligt att många ser med skepsis på EU.
Huruvida det var denna nutida nationssammanslutning profeterna såg och beskrev som ett ”återuppståndet romarrike” - eller om EU kanske är ett förstadium till den stormakt de såg skulle framträda i den yttersta tiden - är naturligtvis en öppen fråga. Men oavsett vilket skulle det isåfall innebära att vi närmar oss det händelseförlopp som enligt samma profetior i Daniels bok och Uppenbarelseboken - liksom en rad andra utsagor i Bibeln - leder fram till "ändens tid", dvs slutet på den här tidsåldern, Messias ankomst och upprättandet av en världsomfattande regering - Guds rike på jorden.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|