Svar: Stigmatisering (lat stigmata = "märken") är beteckningen på att en människa får sår eller sårmärken i huden, på samma ställen där Jesu kropp hade sår efter korsfästelsen: spikhål på händerna och fötterna, lansstick i sidan, ränder efter piskslag och sår i pannan efter törnekronan.
Sårmärkenas beskaffenhet varierar från individ till individ. I en del fall handlar det bara om inflammerade eller mörka märken på huden medan andra får verkliga sår, som ibland hålls öppna på grund av en ständig och djupgående infektion. I de märkligaste fallen tränger det fram blod genom huden eller också uppträder stora blåsor på särskilt viktiga religiösa helgdagar. Oftast handlar det emellertid om blödande sår i händerna och på pannan.
Genom hela världshistorien känner man bara till ca 300 sådana fall och oftast har stigmatiseringen förekommit hos djupt fromma människor och efter lång tid av meditation eller bön. Det första kända fallet var Franciscus av Assisi, och fenomenet var vanligast förekommande under medeltiden då det ansågs som tecken på stor helighet.
På senare tid utgör den bayerska bondkvinnan Teresa Neumann (1898-1962) och kapucinermunken Francesco Forgione (1887-1968) ett par av de mest välbekanta.
Teresa Neumann fick visioner av Jesu lidande och föll i trans varvid det uppstod sår på hennes händer och fötter, i sidan och i pannan. De här såren blödde ymnigt och den största uppmätta mängden blod under en extas var en och en halv liter.
Forgione började blöda från händer och fötter år 1915, och 1918 konstaterade läkarna att han utsöndrade så mycket vatten och blod att det fyllde ett glas.
Vad det rör sig om är varken någon självtillfogad skada, någon form av mirakel eller någonting annat "övernaturligt".
Att vårt psyke påverkar vår kropp är något vi alla är medvetna om. Förlägenhet gör att vi rodnar i ansiktet, rädsla får oss att blekna, ångest ger hjärtklappning, oro kan ge magvärk, rädsla kan ge svimningskänslor etc. Olika själstillstånd kan ge upphov till diverse fysiska fenomen - kroppssmärtor, brännande sveda och värk. Den psykosomatiska medicinen studerar just relationerna mellan kroppsliga funktioner och själslivet, och ett sådant samband finns vid en rad sjukdomar, exempelvis magsår, astma, gikt, hjärtfel osv.
Med hjälp av suggestioner under hypnos kan man hindra smärta (det används exempelvis av tandläkare), men också framkalla smärta och till och med direkt fysisk skada. Genom suggestioner kan man även höja retbarheten i det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet och framkalla lokala rodnader, lokala temperaturstegringar i huden, temperaturförhöjningar i hela kroppen, svettningar - men man kan även suggerera en person att exempelvis utveckla vätskefyllda "brännblåsor" och till och med blödande sår. (De första vetenskapliga försöken att under hypnos suggerera någon att utveckla blödande sår på kroppen genomfördes redan på 1800-talet.)
Samma fenomen kan naturligtvis uppstå även genom självsuggestion. Det är känt att vissa människor - exempelvis fakirer - kan suggerera sig själva till att kunna stå emot smärta. På samma sätt kan man genom självsuggestion framkalla olika fysiologiska fenomen som blödningar, sår och märken på kroppen. Det finns exempelvis ett fall då en person trott sig ha varit angripen av en osynlig demon och utvecklade svullnader och märken efter tänder i ansiktet.
De fysiologiska fenomenen har alltså en alltigenom naturlig förklaring, och i fallen med stigmatisering är självsuggestionen helt enkelt ett resultat av personens inlevelse i Jesu lidande.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|