Markus berättar i sitt evangelium om en fattig änka som gav allt hon hade i gåva till tempelkassan (Mark 12:41-44). Jesus prisade kvinnan för de två små slantar hon gett, och i bibeln kallas de för "skärvar" (i Bibel2000 års översättning står det "kopparmynt").
Före fångenskapen hade det inte förekommit några präglade mynt, utan man hade i stället använt metallstycken av olika vikt som betalningsmedel. I många år hade Israel fungerat utan egen valuta, och i stället hade man använt sig av de pengar som präglades i Tyrus, Egypten och det seleucidiska riket.
De flesta av de mynt som präglades i Mellanöstern under den här perioden pryddes av en bild av en härskare eller en gud, men så var inte fallet med lepton. För judarna skulle det ha inneburit ett brott mot det andra budet att prägla ett sådant mynt.
De judar som skulle skänka pengar i templet växlade in sin utländska valuta mot mindre anstötliga mynt, bland annat lepton (Matt 21:12). Eftersom det fanns en mängd mynt av det här slaget, har många sådana påträffats i vår tid.
Att bedöma värdet av ett mynt är svårt, men det bästa sättet är att se på köpkraften eller hur länge behövde man arbeta för att få en viss summa. Bibeln ger en del information. På Jesu tid fick en lantarbetare i allmänhet en denar för en 12-timmars arbetsdag. En lepton var värd 1/128 denar. Två lepton motsvarade följaktligen inte mer än drygt tio minuters arbete. Men trots att det handlade om en så oerhört liten summa, förklarade Jesus att änkans gåva var långt större än deras som gett mycket, därför att hon inte gav av sitt överflöd utan "allt hon ägde, allt hon hade att leva på".
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|