Svar: Simson (namnet betyder "sol" eller "stark") var den siste av de 12 domare som Domarboken berättar om. Han framträdde vid en tid då Israels folk hade dominerats av filisteerna i 40 år och var själv domare i Israel i 20 år (Dom 15:20).
Hans mor hade länge varit ofruktsam när Herrens ängel uppenbarade sig för henne och förklarade att hon skulle föda en son, som under hela sitt liv skulle vara en nasir. Att vara nasir innebar att man ställde sig till Guds och landets förfogande under en tid (eller hela livet). Nasirer tilläts inte dricka alkohol eller röra vid döda människor. För att alla skulle kunna se att de var nasirer måste de dessutom låta håret växa långt. Den dag de klippte av sig håret var det liktydigt med att deras tid som nasirer var slut.
Simsons uppgift skulle vara att rädda Israel ur filisteernas hand. När han vuxit upp visade det sig att han var fruktansvärt stark, vilket gjorde att han kunde tillfoga Israels förtryckare stor skada.
Slutligen lyckades emellertid motståndarna lura till sig hemligheten bakom hans styrka. Simson blev förälskad i en kvinna vid namn Delila som bodde i Sorekdalen. De filisteiska furstarna erbjöd henne 1 100 siklar silver var för att ta reda på vad som var förklaringen till hans oerhörda krafter. Delila lovade att avlöja honom.
Hon frågade Simson gång på gång om det fanns något som kunde göra honom maktlös. Till slut tröttnade han på hennes tjat och berättade att förklaringen till hans styrka var att han var nasir, helgad åt Gud, och att ett av de villkor som var knutna till detta var att han skulle låta håret växa långt och aldrig låta någon rakkniv röra vid hans huvud.
Delila rapporterade till de filistinska furstarna att hon avslöjat Simsons hemlighet och de gav henne pengarna hon blivit lovad om hon förrådde sin älskare. Och medan Simson sov lät hon skära av hans hårflätor...
När Simson vaknade upptäckte han att hans krafter lämnat honom. Naturligtvis hade inte hans långa hår i sig självt haft några magiska krafter - långt hår var alla nasirers yttre tecken på att de var nasirer - utan det berodde snarare på att han, genom att berätta för Delila att han var nasir, hade försatt sig själv i en situation som ledde till att han svek sina nasirlöften. Därmed upphörde hans nasirskap, hans speciella relation till Israels Gud, och de förmågor som varit knutna till hans uppgift försvann.
Simson blev tillfångatagen, fick ögonen utstuckna och sattes i slavarbete. (Och Delila nämns inte mer i Bibelns berättelse.)
Medan Simson befann sig i fängelset ordnade filisteerna en offerfest i guden Dagons tempel (man ansåg att det var Dagon som hjälpt dem att gripa Simson). Mängder av människor samlades, både inne i templet och på byggnadens tak. Så hämtade man dit Simson för att håna honom genom att tvinga honom att underhålla de församlade. Simson bad Gud om att återfå sin styrka en enda gång för att hämnas på dem som gjort honom blind - och så utförde han sin sista stora bedrift. Han stötte omkull de två träpelarna i mitten av templet och fick på så sätt hela byggnaden att rasa samman. Simson omkom själv, men han drog också med sig massor av filisteer i döden, däribland flera av de främsta personerna i landet.
Hans släktingar begravde honom intill hans far, på en plats mellan Sorga och Estaol.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|