Svar: Det finns en allmän föreställning av Satan som en sorts halvmänniska med horn, bockfötter, svans och eldgaffel som bor i ett brinnande underjordiskt helvete och ägnar sina dagar åt att dels plåga fördömda syndare, dels locka och förleda ännu levande människor till synd. På medeltiden fick den figuren folk att darra av skräck, men numera lockar den snarast till skratt.
Problemet är att den som troligen skrattar mest är Satan...
Den bilden, som de flesta människor har, är nämligen inte bibelns bild av honom, utan hans egen - och den är ett av hans främsta och viktigaste verk. Djävulen är lögnen personifierad (Joh 8:44) och han är väl medveten om att ju mer felaktig bild vi har av honom, desto mindre troligt är det att vi upptäcker och kan skydda oss mot hans angrepp.
Om vi föreställer oss honom som en grotesk och i allra högsta grad iögonenfallande och skrämmande varelse som uppträder inom djävulsdyrkan och satanistiska sekter, eller som en löjeväckande hornförsedd clown i trikåer med eldgaffel i näven, så är sannolikheten stor att vi inte ser den destruktiva makt som uppenbarar sig på ett helt annat sätt och använder sig av helt andra och långt mer subtila och sofistikerade metoder.
För sanningen är att bibeln inte någonstans beskriver djävulen som en figur med horn, eldgaffel och bockskägg. Den säger ingenstans att han uppmuntrar folk att döda spädbarn, offra djur, dricka blod, plåga katter etc. Den säger ingenstans att han bor i någon brinnande underjordisk avgrundshåla eller att han skulle vara härskare över något helvete. Det finns inte den ringaste antydan i bibeln om att han skulle basa över något anhang av onda andar som har som huvudsaklig sysselsättning att sticka arma förtappade syndare med glödgade eldgafflar och trycka ner vrålande fördömda stackare i smält och rykande svavel. Hela den föreställningen är en ren karikatyr och mästaren bakom verket är - Satan själv.
Inte heller pågår det någon strid mellan honom och Gud (en strid som Gud i så fall ständigt förlorade). Enligt bibeln är Satan långt ifrån någon Guds jämlike, någon "jämbördig motståndare" som är inbegripen i en kosmisk tvekamp mot Gud "på lika villkor", så som han ofta har framställts.
Han är förvisso Guds motståndare, vilket framgår av hans namn både på hebreiska (satan = motståndare) och grekiska (diabolos = anklagare). Men striden står inte mellan honom och Gud, utan mellan honom och människan. Som Guds skapade avbilder med potential att bokstavligen bli "lika Gud" (1 Mos 1:27) - med utsikt att en dag stå över änglarna och till och med döma änglar (1 Kor 6:3), de änglar som en gång under djävulens ledning gjorde uppror mot Gud och därmed kom att betecknas "demoner" eller "onda andar", "fallna änglar" - utgör mänskligheten en allvarlig konkurrent till Satan, ett hot mot hans makt som härskare över denna värld.
För det är här ondskan regerar! Satan är "denna världens furste" (Joh 16:11), den här världens gud (Joh 14:30, Luk 4:4-72, Kor 4:4) - och det är vad han ämnar förbli!
Bibeln förklarar att "hela världen är i den ondes våld" (1 Joh 5:19) och att han "bedrar hela världen" (Upp 12:9) - och så länge han kan hålla mänskligheten i sitt våld - så länge han lyckas förhindra människan från att nå sitt mål, att bli lik Gud och få evigt liv - så länge behåller han sin makt.
Han har med andra ord inte som något huvudsyfte att förleda och locka enskilda människor att begå tillfälliga dumheter, även om det också ingår i hans arsenal. Och han är absolut inte ute efter att skrämmas - tvärtom. Han är ute efter att bevara sin position som "denna världens furste" (Joh 12:31), och hans kamp sker på två fronter: dels genom att få människan att leva på ett sätt som gör det omöjligt för Gud att ge henne evigt liv - dels genom att få hela mänskligheten att förgöra sig själv. Och hans vapen är hans destruktiva inflytande (Mark 8:33) som han utövar på det mest lömska sätt...
Bästa sättet att bryta ner någonting - det må vara en människas tro, en kropp, en familj, en organisation eller ett samhälle - är att göra det successivt och omärkligt, steg för steg, från den lägsta nivån till den högsta, genom att introducera någon form av nedbrytande faktor och låta den växa och sprida sig. Och att själv hela tiden hålla sig utanför bilden.
Bibeln varnar för en Satan som "omskapar sig till en ljusets ängel" (2 Kor 11:14) - vilket han också ursprungligen var. Om han hade sett ut så som han oftast framställs - ibland som en avskräckande grotesk skapelse med klövar, svans och horn, ibland som en sorts svartklädd Dracula-liknande figur med slängkappa och eldgaffel - skulle bibeln knappast ha behövt varna för honom. Men en varelse som över huvud taget inte visar sig i kroppslig gestalt - en varelse som inte har någon som helst hotfull eller skrämmande framtoning utan bara omärkligt väcker tankar och åsikter hos oss som vi upplever som fullt riktiga och självklara och på så sätt får oss att agera i linje med hans planer och tankar och bli till ovetande redskap för honom (Matt 16:23, Joh 13:2, Apg 5:3) har långt större möjligheter att lyckas i sin strävan att förleda och bedra...
Satan är en extremt uppfinningsrik och slug motståndare och han använder i stort sett alla metoder för att omintetgöra Guds skapelseplan. Liksom i Edens lustgård (1 Mos 3:4-5) presenterar han attraktiva alternativ till Guds väg (Matt 4:8-9). Och hans alternativ är inte djävulsdyrkan, satanssekter och voodookulter. I den mån han över huvud taget har någonting med dem att göra, så är det enbart i syfte att dölja hans verkliga förehavanden. Han vet att om han kan få oss att koncentrera oss på djävulssekterna i tron att han finns där, i tron att han är något som hör det religiösa området till, så kan han utöva sitt nedbrytande inflytande utan problem på alla andra områden av tillvaron.
Han väver sin sofistikerade väv av bedrägerier och lögner långt effektivare genom det etablerade samhället och dess värderingar än genom det vi kallar satanism. Genom att få människor antingen att tro att han inte ens existerar, eller - om man är troende - att bara se honom i företeelser som kortspel, hårdrock, svordomar och djävulsdyrkan, så är det ingen som ens anar hans finger bakom de faktorer som ytterst leder till allt fler krig, terrorism, flyktingkatastrofer och oräkneliga andra former av mänskligt lidande. Och det är absolut ingen som anar hans roll i de egna tankarna och handlingarna - i våra egna privata, sociala, politiska och andra åsikter och ställningstaganden, beslut och val...
Djävulen siktar i synnerhet in sig på - främjar och utnyttjar - sådant som fåfänga, stolthet, sårade känslor, hämnd och lust. Han underblåser avundsjuka, svartsjuka, hat, egoism, girighet, maktlystnad. Och varje destruktiv attityd som tar form hos oss som individer får förr eller senare genomslag i våra personliga relationer, i det politiska spelet, i det ekonomiska maktspelet, i religioner och filosofier, i vetenskap. Hela vårt samhälle, alla våra politiska beslut, allt vi gör, grundar sig ytterst på våra personliga värderingar, åsikter och attityder.
Och den troende är precis lika utsatt som den som inte är det - om inte mer (Luk 22:31 och 2 Kor 2:11, 2 Tim 2:26). Nya testamentet varnar för att djävulen försöker angripa de troende närhelst han har möjlighet.
"Var nyktra och vaksamma", skrev Petrus i ett brev. "Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han ska sluka. Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron..." (1 Pet 5:8-9)
Aposteln Paulus beskrev Satan som "härskaren över luftens välde [inte över något helvete], den ande som nu är verksam i olydnadens söner" (Ef 2:2). Och i ett brev till församlingen i Korint uttryckte han sin oro för att "liksom ormen med sin list bedrog Eva, så ska också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus" (2 Kor 11:3)
Frestelsen har alltid varit djävulens mäktigaste vapen (Apg 5:1-3). Det är därför bibeln också kallar honom för "frestaren" (1 Tess 3:5). Och då ska vi komma ihåg att det inte handlar om att fresta någon att spela kort, dansa eller dricka vin...
Djävulens frestelser har i alla tider - ända sedan de första människornas dagar - handlat om att locka människan att låta sig styras helt och hållet av sin natur, sina begär och sina drifter - av att vilja tillfredsställa det egna jaget. Det har handlat om att främja en livssyn som består i att det är vårt eget som är det viktigaste, en attityd som oundvikligen resulterar i girighet, konkurrens, begär att skaffa sig saker, att äga, att ta och att utnyttja.
På den grundvalen har vi byggt upp vår civilisation - och det är just där Satan kommer att sätta in sin mest massiva attack i den yttersta tiden. Genom att med oss själva som lydiga redskap rasera hela vårt sårbara samhälle. Genom att åstadkomma förödelse, skador, krig och lidande som får människan att tvivla på Guds existens. Genom att om möjligt åstadkomma en global förstöring, som inte bara raserar allt vi har byggt upp utan också bryter ner vår tro på någonting gott - och ytterst leder till vi förintar oss själva.
Bibeln talar om hur hans roll kommer att bli ännu större ju mer tiden för Messias återkomst till jorden närmar sig (Upp 12:12, 1 Petr 5:8). På samma sätt som han har utövat sitt inflytande över makthavare genom tiderna, kommer han att på olika sätt agera för att åstadkomma en utveckling som på alla fronter samverkar för att driva mänskligheten som helhet mot katastrof.
Bibelns profetior säger att den "yttersta tiden" kommer att karakteriseras av ständigt växande problem - krig som fortsätter att lägga människors liv och verk i ruiner, naturkatastrofer som tar tusentals liv varje år och gör oräkneliga människor hemlösa, en stadig befolkningsökning som leder till undernäring, svält, bristsjukdomar och sjukdomsepidemier (Matt 24:6-7).
Och i skuggan av krigen, naturkatastroferna, svälten och sjukdomarna fortsätter miljöförstöringen, brottsligheten ökar, familjer splittras, alkoholism och narkotikamissbruk tilltar, exploateringen av människor blir allt värre, de växande städerna blir grogrunder för alltfler sociala problem...
I kulisserna finns denna destruktiva makt som lägger ner allt större resurser på att förinta den mänsklighet som - om den accepterar snickaren Jesus från Nasaret som den kommande världshärskaren, Messias, och som sin Herre - kommer att beröva honom makten över vår planet och sitta till doms över honom som i dag är världens herre!
Bibeln ger en kuslig bild av Satans sista desperata försök att göra slut på mänskligheten, och den beskriver hela det händelseförlopp han iscensätter för att få mänskligheten att förinta sig själv. Och då handlar det inte om en behornad figur i röda trikåer som börjar vifta hotfullt med sin eldgaffel eller uppmuntrar till startandet av nya djävulsdyrkande sekter, utan det handlar om en avancerad djävulsk intrig som har till enda syfte att bryta ner det mänskliga samhället. Det handlar om en mänsklighet som låter sig bedras och som fogar sig i ett politiskt/ekonomiskt/militärt spel som slutligen resulterar i ett sammanbrott och ett lidande som världen aldrig tidigare skådat (Matt 24:21).
Enligt bibeln råder det ingen tvekan om vad det är för framtid som väntar. I Uppenbarelseboken beskrivs i detalj de företeelser och karaktärer som Satan har utsett att spela huvudrollerna i den yttersta tidens världspolitiska drama. Den fråga som återstår är enligt bibeln vilken roll vi själva, var och en av oss, ska komma att spela - vilka beslut och val och ställningstaganden vi kommer att göra - på vilken sida vi kommer att stå...
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|