Svar: Nej, det har inte någon som helst anknytning till den kristna påsken, så som den firades av den första kristna kyrkan! Att allt det här över huvud taget kom att bli en del av påskfirandet beror på att kyrkan övertog mängder av olika hedniska traditioner allteftersom den spred sig ut över världen.
De första kristna firade över huvud taget inte påsken som vi gör i dag. De var judar och de höll fast vid de högtider som Gud en gång instiftat och uppmanat sitt folk att högtidlighålla "i evärdliga tider". Deras övertygelse om att Jesus var Messias var inte någonting som stred mot deras judiska tro, utan tvärtom - Jesus utgjorde bekräftelsen på allt det som profeterna hade förutsagt: att Gud skulle sända sin smorde konung, Messias (Kristus).
Så den enda skillnaden i deras firande av Guds heliga dagar var att de nu firade dem i en ny anda - med en ny ande, bokstavligen - till minne av händelser som de gammaltestamentliga högtiderna bara varit en förebildlig skugga av. Följaktligen firade de påsken som tidigare, men med en ny mening, till minne av Jesu död för mänsklighetens synder som det sanna "påskalammet".
I och med att kristendomen spred sig norrut och västerut inom Romarriket, kom den emellertid i kontakt med den solreligion som börjat breda ut sig från öster, från Syrien och Persien, och nått stora delar av riket. Redan i det gamla Babylon hade människorna tillbett solen. En av babyloniernas främsta gudar var solguden Shamash.
Österländska filosofer, stjärntydare, mager, mystiker, "vise män", hade färdats västerut och tagit med sig sin filosofi. De predikade om solens gudomliga natur, och detta kom i hög grad att påverka den romerska befolkningens religiösa värld. Dessutom kom invandrare från östern och tog med sig sin tro till Västerlandet. Resultatet blev att solreligionen fick alltfler anhängare inom Romarriket.
Och ett uttryck för denna soldyrkan som man var mycket välbekanta med var "uppståndelsefesten" på våren, då solen "återuppstod" och steg allt högre upp på himlen och livet vaknade på nytt.
Även i de nordliga delarna av Europa hade man sedan lång tid tillbaka dyrkat solen - denna livgivande gudom som varje vår återvände för att bringa nytt liv till en jord som legat förstelnad i vinterns kalla grepp. Därför firade man också här en fest vid vårens ankomst, en fest som hyllning till livet och fruktbarheten. Några av de främsta fruktbarhetssymbolerna var äggen - sinnebilden för det spirande livet.
Äggen har spelat en viktig roll i vår- och fruktbarhetsriter genom alla tider. Redan i de forntida babyloniska riterna figurerade målade "påskägg". I Egypten och Orienten utgjorde ägg en viktig del i de religiösa ceremonierna, i synnerhet på våren, då som symbol för gudinnan Ishtar eller Astarte som föddes ur det ägg som föll ner vid Eufrat från himlen. Och de gamla druiderna - keltiska präster och siare i det gamla Gallien och Britannien - bar ägg som heliga emblem.
Andra fruktbarhetssymboler var harar eller kaniner, dessa gnagare som har en förmåga att fortplanta sig nästan som genom delning. Även de knoppande, grönskande träden kom att symbolisera livet som föddes på nytt varje år.
Här uppe i norden firade man vid vårdagjämningen en stor vårofferfest som kallades "vårblotet". Det var med anledning av naturlivets återuppståndelse och att det var dags att plöja och så. Man offrade till gudarna för att jorden skulle ge god gröda, men också för att gårdens djur skulle bli fruktbara och för att man själva skulle bli fruktbara och få söner och döttrar som kunde trygga släktets fortbestånd.
(I många länder hade denna hyllning och vädjan till de gudar som var fruktbarhetens beskyddare lett till att sexuella riter - rituella samlag med präster, prästinnor och tempelskökor - kommit att ingå i människornas religiösa tillbedjan, som ett symboliskt sätt att be om liv, uppståndelse och fortlevnad.)
När nu kristenheten bredde ut sig upp genom Romarriket, upp mot Norden, kom de här olika traditionerna att söka sig in i de kristna påskfirandet. Man hade redan, på grund av en djupt rotad avsky mot allt som hade någon som helst anknytning till judendomen (trots att Jesus ju faktiskt själv var jude och hade uppmanat sina efterföljare att leva efter "allt det som utgår ur Guds mun"), förbjudit det ursprungliga påskfirandet liksom alla de tillhörande traditioner som klassades som "judiska".
Vid kyrkomötet i Nicaea år 325, som betraktas som en av de stora milstenarna i kristenhetens utveckling, beslutades att ingen fortsättningsvis skulle "följa judarnas blindhet". Biskoparna som möttes i Nicaea hyste sådan avsky gentemot allt som ansågs judiskt att man beslutade att påskdagen alltid skulle infalla på en söndag "men aldrig samtidigt som judarnas högtid". Om den 14:e i månaden Nisan (den dag då den ursprungliga påsken firades) inföll på en söndag, skulle påskdagen flyttas till nästa söndag...
"Hur skulle vi som är kristna kunna högtidlighålla samma dag som dessa onda judar?" sa den romerske kejsaren Konstantin.
De antijudiska känslorna var faktiskt så starka att man avsiktligt började äta griskött - något som i judiska ögon var en styggelse - just på påsken (och påskskinkan lever ju kvar än) enbart för att visa sitt förakt för judarna och allt som var "judiskt".
Däremot hade man uppenbarligen inget emot att införa allehanda hedniska traditioner (och diverse vidskepligheter som tron på flygande trollpackor och häxsabbater med djävulen på Blåkulla) i det kristna påskfirandet. En av den unga kyrkans främsta målsättningar var att vinna många anhängare, och genom att låta de gamla hedniska traditionerna smälta samman med den kristna tron kunde man få människor att anta den nya läran utan några större kulturella konflikter. Man uppmanade helt enkelt de nyomvända att i fortsättningen fira att Frälsaren återuppstått till evigt liv och därmed också gett oss människor möjlighet att bryta dödens bojor - samtidigt som man lät folken behålla de gamla seder som (i de olika länderna) var knutna till vårens firande av livets återkomst.
Och där finns förklaringen till att vi i dag ser den korsfäste Frälsaren omgiven av påskskinka, målade äggskal, påskkycklingar, påskkäringar, påskharar, godisfyllda ägg och diverse annat som inte har något som helst med den kristna påsken att göra...
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|