Svar: Den Mose som i mitten av 1400-talet f Kr förde israeliterna ut ur Egypten föddes - enligt de traditioner och skriftliga historiska källor som bevarades av israeliterna - omkring år 1520 f Kr i den israelitiska kolonin i det egyptiska Gosen. Han var son till en man vid namn Amram och dennes hustru Jokebed, som båda tillhörde Levi stam, men på grund av olika omständigheter kom han att växa upp som fosterson till farao Thut-moses I:s dotter. Enligt den judiske historieskrivaren Josefos hade hon ingen egen son, varför adoptivsonen, som hon gav namnet Mose, utsågs till tronarvinge. Under sin uppväxt vid det egyptiska hovet fick Mose del i all den bildning som den tidens främsta kulturfolk ägde.
Josefos berättar att Mose, i egenskap av egyptisk prins, ska ha lett ett segerrikt fälttåg mot Etiopien och även tagit en etiopisk prinsessa vid namn Tharbis till hustru. Det skulle ha ägt rum i Meroe, där han också sägs ha begravt sin egyptiska fostermor.
(Att han under sin tid i Egypten skulle ha varit verksam som präst, bosatt i Heliopolis ["solstaden" som utgjorde centrum för solguden Ras kult] och burit namnet Osarsiph är något som inte finns omnämnt i några vederhäftiga historiska källor.)
Så småningom övergav Mose sin höga ställning som faraos dotterson och valde att ansluta sig till sitt eget folk, som var svårt förtryckt. Efter att ha slagit ihjäl en egyptisk slavfogde, som misshandlat en israelitisk slav, tvingades han fly landet och arbetade sedan som fårvaktare hos herdeprästen Reguel (Jetro) i Sinais öken under fyrtio år innan han som 80-åring återvände till Egypten och ledde sitt folk därifrån.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|