Svar: Paulus legitimerar inte slaveriet på något vis. Han levde i en värld där slaveri var en självklarhet, och liksom Jesus såg han som sin uppgift att förändra människor, inte att förändra samhället.
Det är viktigt att vi försöker sätta oss in i de villkor som gällde för den första lilla - ofta förföljda - kristna församlingen. De väntade sig att Jesus när som helst skulle återvända och gudsriket skulle bryta in och förvandla allt. Till dess var deras enda uppgift att förbli i de omständighter där de befann sig, att själva följa Guds vilja och att sprida budskapet att Messias hade kommit och att Guds rike var nära. Det fanns ingen anledning för dem att försöka förändra samhället eller ta ställning och uttala sig i olika samhällsfrågor. Det var helt enkelt inte deras uppgift.
Samtidigt visar ju Paulus privata brev till Filemon i Kolossai hur den kristna tron förändrade relationen mellan en person och den slav som var i hans tjänst. Onesimus, som var slav hos Filemon, ledare för den messiastroende församlingen i frygiska Kolossai, hade begett sig till Rom där han tagit kontakt med Paulus. Onesimus hade kommit till tro på Kristus och Paulus skriver då till Filemon och berättar att Onesimus har blivit troende varför han ber Filemon ta honom tillbaka, inte längre som en slav utan som en älskad broder.
Paulus ser det alltså som sin uppgift att förklara för de troende hur man ska leva som kristen i det samhälle och under de förhållanden de lever i. Inte att förändra samhället. Det skulle komma att förändras när Jesus återvände, vilket han var övertygad om skulle ske inom kort.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|