Svar: De lagar och föreskrifter som finns i Gamla testamentet var nationella lagar som reglerade israeliternas samhälle och styrde hur de skulle leva.
"Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet mellan Herren och israeliterna som Herren gav på Sinaiberget och som förmedlades av Mose." (3 Mos 26:46)
Det gamla förbundet och de gammaltestamentliga lagarna gällde alltså enbart ett visst folk, en viss nation - det israelitiska folket. Inte grekerna och romarna, inte kananeerna och babylonierna, utan enbart israeliterna. Därför säger lagarna ingenting specifikt om hur just främlingar (invandrare, gästarbetare, flyktingar etc) i landet ska leva och uppträda, utan bara hur israeliterna ska leva och därmed även hur de ska behandla främlingar som lever i deras land. (För övrigt, när det gällde brott och straff, stölder, våldsbrott etc, så gällde samma lagar för alla som levde i landet, oavsett om de var israeliter eller inte.)
Till skillnad från det gamla förbundet (det gamla testamentet) avser inte det nya förbundet (det nya testamentet) någon viss nation eller något visst folk, utan det omfattar alla människor, oavsett nationalitet, som har accepterat Jesus som Messias/Kristus och beslutat att följa honom, dvs alla kristna. Därför innehåller det nya förbundet inte heller några nationella lagar, strafflagar eller några andra regler för hur samhället ska se ut och fungera (vilket förklarar varför du inte har hittat några sådana anvisningar i nya testamentet), utan det innehåller enbart principer för hur de som blivit en del av detta nya förbund mellan Gud och människan - de som är kristna - ska leva och vara. Och den nytestamentliga "lagen" är väldigt enkel. Jesus sammanfattar den i två mycket enkla grundprinciper:
"Älska din medmänniska som dig själv!" och "Så som du vill att andra ska behandla dig, så ska du behandla dem!"
I det nya förbundet finns ingen skillnad mellan människor som tillhör den egna nationen eller människor av annan härkomst eller annan religion. Den som är kristen ska helt enkelt alltid - i alla sammanhang, i privata relationer, i arbetet och i samhället i övrigt - behandla alla människor - bekanta och obekanta, unga och gamla, män och kvinnor, svenskar och utlänningar, ateister och troende, buddister och muslimer - så som hon själv vill bli behandlad (eller skulle vilja bli behandlad om hon var i deras situation).
Så när det gäller främlingar i vårt land ska vi kristna alltså behandla dem precis så som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi ville bosätta oss, eller arbeta tillfälligt, i ett främmande land - eller om krig tvingat oss att fly från vårt eget land eller fattigdom tvingat oss att leva som tiggare i ett annat land. Och om vi själva är kristna som kommit hit från ett annat land - som invandrare, gästarbetare, flyktingar eller tiggare - så ska vi behandla dem som redan bor här så som vi själva hade velat bli behandlade av främlingar som kommit till vårt land.
Svårare än så är det inte. Behandla alla så som du själv vill bli behandlad. Det är Guds vilja när det gäller våra relationer till varandra.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|