Svar: Vanliga, nattliga drömmar är någonting helt naturligt som förekommer hos alla högre stående varelser. De kan stimuleras av tankar och känslor, direkta sinnesförnimmelser (hunger, urineringsbehov etc) och dagliga aktiviteter, men drömmens främsta "råmaterial" är minnen av vad som har hänt under dagen eller tidigare, saker man förväntar sig, grubblar över etc. Drömmarna återspeglar nästan alltid händelser man upplevt och tankar man haft i vaket tillstånd, men i drömmen förvanskas de här "dagsresterna" och flätas samman på ett nytt sätt.
Ungefär en fjärdedel av nattsömnen består av drömmar. Exakt vad drömmen fyller för funktion är inte känt, men drömmarna utgör en form av informationsbearbetning i centrala nervsystemet och man tror att de ingår i hjärnans "organiseringsprocess". Kanske handlar det helt enkelt om en "uppstädning" i hjärnans dataregister. Meningslös information tas bort och meningsfylld bevaras. Det anses i alla fall att drömmarna är nödvändiga för vår psykiska hälsa, och att förlust av drömsömn stör den psykiska balansen.
Drömmar är alltså ingenting märkligt eller "övernaturligt", men inom många kulturer har drömmarna i alla tider kopplats samman med religionen. Hos de flesta folk har man ansett att drömmar är viktiga portar till "den andra världen" - en plats där man möter gudar, andar och anfäder liksom skådeplats för spådomar, orakel och inspiration. Enligt den försokratiske filosofen Herakleitos kom de levande genom drömmen i kontakt med de dödas värld.
Bland många folk i Asien anser man att själen lämnar kroppen och beger sig ut på vandring när man sover - och drömmen är då själens upplevelser under sådana vandringar. Ibland kan drömmen vara själens vistelse i andevärlden, och ibland anses den vara gudarnas eller andarnas mer eller mindre kryptiska sätt att meddela sin vilja eller avslöja framtida händelser. I vissa afrikanska kulturer är en märkvärdig dröm ett tecken från andarna som måste tydas av en divinatör. Bland nordamerikanska indianer anses det att drömmar kan vara andliga uppenbarelser som kan ge ledning då frågor som är viktiga för individen eller stammen ska avgöras.
Den här synen på drömmarna fanns också i det gamla Orienten - i den värld som omgav Gamla testamentets israeliter. Där tog man för givet att alla drömmar uttryckte någon form av gudomligt budskap. Där betraktade man drömmarna som ett sätt att skåda in i framtiden eller ta emot budskap från gudarna, och följaktligen ägnade man sig mycket åt drömtydning, sk "oneiromanti".
Drömtydning förekommer redan i mycket tidiga litterära källor och spelar en viktig roll i t.ex. det mesopotamiska "Gilgamesh-eposet". I de homeriska dikterna förekommer också drömtolkning vid många tillfällen. Från fornnordisk tid berättar Snorre i sina kungasagor hur Halvdan Svarte drömde om framtiden när han sov i en svinstia, och även i många isländska ättesagor är drömtydning en viktig del av händelseförloppet.
De flesta drömmar kom osökta, men ibland sökte man också övernaturliga kommunikationer. Babylonierna hade faktiskt sådan tilltro till drömmarna att de sov i templen innan de skulle fatta viktiga beslut, i hopp om att på det viset få gudarnas hjälp i drömmen. Greker som ville ha råd angående sin hälsa sov i Asklepios helgedomar, efter olika rituella förberedelser, och romarna sov i Serapis tempel av samma skäl. Trofonius grotta och Hators tempel nära turkosgruvorna på Sinaihalvön var ett par andra kända "drömplatser". Som en sista utväg att tvinga fram en dröm från en motsträvig gud tog man till magi, exempelvis olika magiska formler.
Eftersom de flesta drömmar inte innehöll något klart och tydligt budskap utvecklades konsten att tolka drömsymboler snart till en konst, som mer eller mindre var liktydig med ren spådomskonst. Man utarbetade avancerade tolkningsregler och sammanställde handböcker som skulle vara till hjälp för prästerna då de förklarade innebörden i människors drömmar. Många sådana handböcker har påträffats i Assyrien och Babylonien. Även egypterna utarbetade omfattande och avancerade böcker att ha till hjälp vid drömtydning. De flesta av dessa drömböcker innehöll magiska besvärjelser som användes för att frambringa eller tolka drömmar.
När det gällde synen på drömmar skilde sig emellertid Israels barn markant från de andra folk som levde vid samma tid. De delade inte tron på drömmarna som själarnas vandringsfärder eller besök i andliga världar. Inte heller ägnade de sig åt drömtyderi av det slag som förekom bland de flesta folk i deras omgivning. Faktum var att Guds ord varnade klart och tydligt för att söka efter olika "tecken", vare sig det var i drömmar eller i andra skeenden.
Naturligtvis var man hela tiden utsatta för intryck från grannfolken. Det är också skälet till att profeterna många gånger tvingades påminna folket om Guds ord. Profeten Jeremia uppmanade till exempel sina landsmän att inte "lyssna till de drömmar som ni drömmer" (Jer 29:8).
Bibeln talar överlag om drömmarna på ett synnerligen jordnära och realistiskt sätt. I Jobs bok och i Psaltaren beskrivs till exempel drömmen som någonting som "flyger bort" (Job 20:8), någonting flyktigt som "är borta när man vaknar" (Ps 73:20).
Samtidigt var man både på det gamla och det nya testamentets tid övertygade om att Gud i exceptionella fall kunde tala till människor genom drömmen. I Jobs bok beskrivs sömnen som ett tillstånd då Gud kan "öppna människors öron" för sin röst (Job 33:14-16). Guds inflytande omfattar hela vårt liv och på samma sätt som en människa kan påverkas av Guds ande när hon är vaken, kan Gud tala till henne också i sömnen, genom drömmar.
Gud kom till exempel till kung Abimelek, kungen i Gerar, i en dröm om natten och varnade honom för att röra vid Sara eftersom hon var en annan mans hustru (1 Mos 20:3). I 1 Mos 31:24 berättas om hur Gud kom till arameen Laban i en dröm och varnade honom för att säga något mot Jakob. Herren visade sig för Salomo i en dröm om natten (1 Kung 3:5). De vise männen som besökte Josef och Maria en tid efter Jesu födelse fick en gudomlig varning i en dröm och återvände inte till den mordiske Herodes (Matt 2:12).
Bibeln ger flera exempel på tillfällen då Gud i drömmar varnade sina tjänare eller gav dem anvisningar för hur de skulle undvika eller klara sig från faror och svårigheter. När Josef flydde med Maria och Jesus till Egypten (Matt 2:13) var det därför att en ängel hade visat sig för honom i en dröm och varnat honom för Herodes planer, och det var också i en dröm som Gud uppmanade honom att återvända från Egypten och bosätta sig i Nasaret (Matt 2:19).
Gud har även ibland använt sig av drömmar för att meddela sin vilja eller uppenbara framtiden genom sina utvalda profeter, men bibeln betonar att tydandet av drömmen är Guds sak - inte någonting som ska utföras av astrologer, drömtydare och "divinatörer" med utgångspunkt från mänskliga drömteorier och tolkningsidéer, utan genom Guds ande.
I Gamla testamentet berättas exempelvis om den unge Josefs drömmar (1 Mos 37:5-11). I en av dessa drömmar höll han och hans bröder på att binda kärvar på ett fält. Josefs kärve stod upprätt, medan hans bröders kärvar stod runt omkring och bugade sig. I en annan dröm bugade sig solen, månen och elva stjärnor för honom. Både dessa drömmar gick i uppfyllelse då Jakob, hans hustru och deras elva söner flyttade till Egypten under en svår svältperiod. Där tvingades de alla underkasta sig (och buga sig för) Josef, som då hade blivit egyptisk livsmedelsadministratör.
Ett annat exempel är den egyptiske faraos drömmar (1 Mos 41). I den första såg han sju feta kor som slukades av sju magra kor. I den andra drömmen växte sju frodiga ax upp på en stjälk, bara för att slukas av sju torra och skrumpnade ax. Med Guds hjälp kunde Josef förklara att båda drömmarna visade att man skulle få uppleva sju år av extremt goda skördar följda av sju svältår.
I Daniel 2:1 berättas om den babylonske kungen Nebukadnessars dröm om den yttersta tidens händelser. I drömmen såg han en väldig staty som föreställde en människa. Figuren hade huvud av guld, bröst och armar av silver, mage och lår av koppar, ben av järn och fötter av järn och lera. En sten som "inte huggits av människor" träffade statyns fötter, krossade dem och förintade resten av figuren.
Daniel förklarade att statyn föreställde en rad stormakter, där kung Nebukadnessars eget babylonska rike utgjorde det första, representerat av de gyllene huvudet. De övriga kroppsdelarna symboliserade de olika stormakter som skulle följa efter det babylonska, fram till den dag då Gud själv slutligen skulle upprätta sitt eget rike ("himmelriket" eller "Guds rike") på jorden.
Senare hade Daniel själv en dröm som visade samma sak, men i hans dröm symboliserades de olika världsrikena av fyra väldiga och märkliga vilda djur. (Vilddjur är för övrigt i bibeln en återkommande symbol för imperier eller stormakter, och när aposteln Johannes i Uppenbarelseboken berättar om det "vilddjur" som ska framträda i den yttersta tiden, handlar det inte om någonting annat än en stormakt.) Daniel såg också hur de mänskliga härskarna efterträddes av en härskare som Gud själv utsett:
"Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras" (Dan 7:14)
De här exemplen visar hur Gud kan använda sig av drömmen som ett redskap för att uppenbara saker för sina tjänare - antingen genom deras egna eller andras drömmar. Men det framgår klart av bibelns berättelser att det rör sig om exceptionella händelser och inte någonting som berör våra vanliga, nattliga drömmar.
Därför varnar också Gud för "falska profeter" som hänvisar till drömmar de haft och hävdar att de är Guds språkrör och vidarebefordrar Guds profetiska ord:
"Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: 'Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm!' ... Den profet som har haft en dröm, han må berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han må troget tala mitt ord... Jag är emot profeterna... de som bär fram sin egen tungas ord och säger: 'Så säger Herren.' Det är inte jag som har sänt dem eller gett dem något uppdrag" (Jer 23:25-32)
Drömmar är naturliga yttringar av vårt eget undermedvetna. Det finns ingen anledning att uppfatta dem som någonting annat, oavsett hur glädjande eller nedslående de är, oavsett hur starkt intryck de gör på oss själva eller andra människor som får höra dem berättas.
Inte på ett enda ställe i bibeln finns någon uppmaning till de troende att söka efter hemliga tecken från Gud i sina eller andras drömmar, av den enkla anledningen att där inte finns några sådana dolda budskap. Inte heller uppmanar Gud oss någonstans att sträva efter att få uppenbarelser från Honom i drömmen. Uppenbarelser är någonting som Gud ger på sina villkor - inte på våra - och när han gör det, gör han det på ett så otvetydigt sätt att det inte råder någon som helst tvekan om deras ursprung.
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|