Svar: Jag vet inte riktigt vilka källor du anser att man kan referera till. Eftersom vi inte har tillgång till några originalskrifter från den aktuella tiden, så är vi tvungna att förlita oss på de olika lexikon, antika historiker, författare och forskare som har studerat ämnet. Inte ens Nationalencyklopedin lämnar några hänvisningar till "yttersta källor" utan nöjer sig oftast med att bara konstatera att "så är det". Vines påstående saknar ju också källhänvisning...
Den kristna kyrkan började som bekant att vända sig till hedningar (dvs ickejudar) väldigt tidigt - redan på de första missionärernas tid. Den kristna tron riktade sig ju till alla, både judar och hedningar, och det var en strävan redan från början att uppta hedningar i församlingen. Om man inte gjort det skulle kristendomen ha förblivit en judisk sekt som den var inledningsvis. Att man på mitten av 200-talet skulle ha börjat ta upp hedningar i församlingarna "för att öka det avfälliga kyrkosystemets anseende" är följaktligen ett helt felaktigt påstående. Och det är likadant även i dag. Ingen människa föds ju kristen, utan hela kristenheten består - och växer till - av ickekristna ("hedningar") som blir kristna..
När det så gäller det romerska avrättningsredskap som Jesus avrättades på så vet vi inte om tvärslån satt längst upp (som ett T) eller en bit ner (som ett +) eller om det hade någon tvärslå över huvud taget. Det kunde säkert variera väldigt mycket, och man använde nog det som vid varje tillfälle var mest praktiskt. Det grekiska ordet "stauros", som Bibeln använder, betyder ju inte annat än "stolpe", "stör", "påle" el likn, och Bibeln säger ingenting om hur denna "stauros" såg ut.
Däremot vet vi av andra källor att innebörden i ordet "stauros" i grekiska språket på 700-300-talet f Kr var en upprätt stör eller påle, men under det första århundradet f Kr och senare syftar ordet i allmänhet på en stör med en tvärslå, dvs ett kors.
Den romerske politikern och författaren Seneca, som var samtida med Jesus, skrev i Dialog "Till Marcia om tröst": "Jag ser 'stauros' där, inte bara av en typ utan utförda på många olika sätt. På somliga hänger offret med huvudet ner, på några är de spetsade genom könsorganen, på andra har de armarna utsträckta på tvärslån."
I ett brev (Brev 101, stycke 12-14) talar samme Seneca om hur den dödsdömde "hänger utsträckt från en tvärslå".
Dionysios från Halikarnassos skrev i sin "Romaike archaiologia" (Romersk historia, bok VII 69:2) som började utkomma år 7 om hur slavar som skulle avrättas fördes till avrättningsplatsen med sina utsträckta armar fastbundna vid "ett trästycke" som sträckte sig över skuldrorna ut till handlederna.
Om vi går till kristna källor så liknade författaren till Barnabasbrevet (som anses ha skrivits någon gång mellan år 70 och 120) den "stauros" som Jesus avrättades på vid den grekiska bokstaven "tau", dvs "T" (Barnabas 9:7-8). Och i kapitel 12:2-3 skrev han att Anden uppmanade Moses att "göra en förebild av korset och den som skulle lida" varför "Moses ställde sig högst av alla och sträckte ut händerna".
Justinus Martyren (100-165) skrev omkring år 160 i "Dialog med Tryfo" angående avrättningsredskapet "stauros" att "den ena bjälken ställs upprätt, och från denna skjuter den övre delen upp som ett horn när den andra bjälken satts fast på den, och ändarna syns på båda sidor som horn som är fästa vid det första hornet". Och han förklarar uttryckligen att Jesu "stauros" hade formen av ett kors. Han menar nämligen att då Gud befallde att påskalammet skulle stekas helt, så var detta en symbol för det lidande som Jesus skulle komma att utsättas för då han avrättades: "Ty ett spett sticks från dess nedre delar upp till huvudet och ett tvärs över ryggen, vid vilket lammets ben fästs."
I de apokryfiska Petrusakterna från andra hälften av 100-talet talas om de båda bjälkarna, den upprättstående och tvärslån, på det "stauros" som användes då Jesus avrättades. Författaren liknar stolpen vid Guds ord, tvärslån vid människans natur, och själva "korspunkten" vid människans omvändelse.
Den kristne författaren Tertullianus skrev år 197 i "Ad Nationes" kapitel 12: "Varje timmerstycke som fästs i marken i upprätt ställning är en del av ett kors, ja är den större delen av dess massa. Men hela korset tillskrivs oss, med dess tvärbjälke naturligtvis, och dess sittplats."
I slutet av 100-talet skrev också biskop Irenaeus i "Adversus haereses", Bok 2, kap 24, att "Själva korsets form har också fem ändar, två på längden, två på bredden och en på mitten, på vilken den person som fastnaglas stöds."
Att den "stauros" som Jesus avrättats på såg ut som ett "T" var alltså av allt att döma en väldigt tidig uppfattning inom den kristna kyrkan - och härrörde naturligtvis från de allra första kristna, av vilka några till och med var ögonvittnen till avrättningen. Därför är det knappast rätt att säga att T-korset kom in i den kristna kyrkan genom att omvända hedningar tog med sig symbolen "T" (första bokstaven i guden Tammuz' namn) in i kristendomen på 200-talet eller senare.
Sedan kan man ju också fråga sig varför de hedningar som trott på guden Tammuz över huvud taget skulle ha associerat första bokstaven i sin guds namn till den "stauros" som Jesus avrättades på, om det inte faktiskt var så att "stauros" ansågs se ut just som denna bokstav. Det måste ju ha funnits ett skäl till att man såg ett samband mellan "T" och det romerska avrättningsredskapet, och den enda anledning jag kan föreställa mig är just att "stauros" hade formen av ett "T". Vilket alltså redan författaren till Barnabasbrevet skrev.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|