Svar: Lilith, eller Lilit (stavningen kan variera), är namnet på en nattdemon (jfr det hebreiska ordet för natt, lájil eller lájla) i judisk mytologi, den mest fascinerande och skrämmande av alla. Troligen hade hon sitt ursprung i mesopotamisk (babylonisk och sumerisk) demonologi och var besläktad med Ishtar. Ibland var Lilit av manligt, ibland av kvinnligt kön, och ansågs ursprungligen vara en stormdemon. I Gamla testamentet nämns hon bara två gånger, i Job 18:15 och Jes 34:14, och där beskrivs hon som en förhärjande ökendemon. I senare judiska skrifter skildras hon som en demon med kvinnoansikte, långt hår och vingar - en skön kvinna som gick på jakt efter sitt byte om nätterna, urtypen för vampyren.
Sammankopplingen mellan Lilith, Adam och skapelseberättelsen är av mycket senare datum än bibeln och härrör från det medeltida verket "Ben Siras alfabet" (det här är alltså inte alls någon berättelse från den tid då bibeln sammanställdes). Där sägs Lilit ha varit den första kvinnan som Gud skapade av jorden samtidigt som Adam, långt innan Eva skapades.
Eftersom hon var skapad av jord, precis som Adam, blev hon stolt och vägrade ligga under honom när de hade samlag. Det var ett brott mot Guds uppmaning att de skulle vara fruktsamma och föröka sig, eftersom hon inte blev gravid. (Det finns emellertid vissa traditioner som säger att hon blev gravid men att deras barn blev demoner.) När Adam krävde att hon skulle vara honom undergiven, uttalade hon Guds heliga namn och flög iväg, bort från sin make.
Adam klagade hos Gud som skickade tre änglar som skulle få Lilith att ta sitt förnuft tillfånga. De fann henne vid Röda havet där hon hade sex med fallna änglar och blev gravid och födde 100 demoner om dagen. Änglarna sa till henne att om hon inte återvände till Adam skulle Gud straffa henne genom att ta ifrån henne alla hennes barn. Hon vägrade återvända till sin make men lovade att inte göra Adams barn illa om de tre änglarnas namn - Sanvi, Sansanvi och Semangelaf - skrevs i närheten av dem.
Gud skapade sedan Eva av Adams kropp som ersättning för Lilith. (En del historier säger att Adam själv försökte göra en kvinna men att resultatet blev så gräsligt att Gud förstörde det innan han gav det liv.)
Enligt sagorna var Lilith odödlig eftersom hon inte åt av Kunskapens träd på gott och ont. Och på grund av att Gud tog ifrån henne hennes barn var hon helt fixerad vid barn och sökte hämnas på Gud genom att skada spädbarn och kvinnor som höll på att föda. Hon kunde ta pojkar innan de var sju dagar gamla, och flickor tills de var 20 dagar. Men legenden sa också att de tre änglarna som sänts att hämta henne vid Röda havet hade tvingat henne att svära på att närhelst hon såg deras namn eller bilder på amuletter skulle hon lämna barnen och mammorna i fred. Följden blev att man i många kulturer ända in på 1700-talet skyddade mammor och nyfödda barn med amuletter i sovrummet.
Inom konsten har Lilith avbildats som en orm med kvinnoansikte, och i senare judisk tradition framställs hon som ondskefull, bevingad och med långt hår - härskarinna över de kvinnliga bevingade onda andarna. I medeltidens judiska kabbala (de hemliga traditioner som bl a laborerade med en fantastisk namn-, tal- och bokstavssymbolik) betraktas hon som ondskans drottning. I svensk folktro var det från Adam och Lilit som övernaturliga - och ofta mer eller mindre ondskefulla - väsen som skogsrån och tomtar härstammade.
Det fanns många berättelser om den onda Lilith. Bland annat berättades det att profeten Elia mötte henne på vägen och frågade henne vart hon skulle gå, "du ondskefulla, ondskans ande". Hon svarade att hon var på väg till en kvinna i barnsäng för att suga märgen ur det nyfödda barnets ben. Elia avhöll henne därifrån i namn av Jahve, Israels Gud. Hon sade att om hennes namn upprepades eller skrevs ner, skulle hon och hennes anhang mista sin makt. Helt villigt uppgav hon 15 namn, och Elia besvor henne vid Jahve, vid det heliga talet 613, vid Abraham, det heliga tabernaklet och seraferna, att inte närma sig kvinnan och barnet.
Hon förekommer också i Goethes "Faust", där hon är en demonisk förförerska under valborgsmässonatten. Mefistofeles varnar Faust för hennes farlighet.
Den moderna feministrörelsen har av någon märklig anledning tagit denna ondskefulla varelse som symbolgestalt för kvinnlig jämställdhet...
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|