Svar: När Bibelns profetior berättar om Messias (Människosonens) ankomst nämner den flera olika förhållanden som kommer att råda när den äger rum. Man skulle med andra ord kunna säga att det är en serie saker som måste hända först - "villkor" som måste uppfyllas - innan profetian kan gå i uppfyllelse.
Några av de villkor som Bibelns profetior nämner - några av de omständigheter som kommer att vara för handen då "Människosonen kommer på himmelens skyar" - är till exempel a) att mänskligheten har skapat vapen som gör en fullkomlig tillintetgörelse av människan möjlig, b) att Jesu evangelium har spridits ut över hela världen, c) att det inom det gamla romarrikets gränser har uppstått en union av länder med omfattande ekonomisk, politisk och militär makt, etc.
En annan av de här förutsättningarna är att judarna lever i Judeen och i Jerusalem. Jesus sa angående de händelser som skulle utgöra tecknet på att änden närmade sig:
"När ni ser 'förödelsens styggelse' stå där han inte skulle stå... då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen... Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Be att det inte händer på vintern" (Mark 13:14,17-18)
Uttrycket "förödelsens styggelse" (eller egentligen "styggelsen som åstadkommer förödelse") är ett uttryck som Daniel använde i sina profetior om den yttersta tiden. I evangelisten Matteus återgivning av Jesu svar på lärjungarnas frågor om den yttersta tiden hänvisar Jesus också just till Daniels bok:
"När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats..." (Matt 24:15)
Vad det är som åstadkommer förödelsen framgår av evangelisten Lukas återgivning av samma samtal:
"När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd. Då måste de som bor i Judeen fly bort till bergen..." (Luk 21:20-21)
Profeten Sakarja beskriver samma sak i kap 14 av sin bok, där han berättar om hur "alla hednafolk" omedelbart före Messias ankomst kommer att samlas till strid mot Jerusalem:
"[Då] skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk... På den dagen skall han [Messias] stå med sina fötter på Oljeberget... Då skall Herren, min Gud, komma och alla heliga med dig... Också Juda [judarnas stam] skall föra krig i Jerusalem"
Men bara några årtionden efter Jesu verksamhet på jorden krossades det judiska riket av de romerska härarna och invånarna drevs bort från sitt land. En del tog sig till Indien och Kina. Andra sökte sig till den arabiska halvön, till Egypten och andra delar av Nordafrika. Åter andra slog sig ner i vår tids Ryssland och Europa och flyttade sedan vidare till den amerikanska kontinenten. Det område där judarnas rike funnits kom så småningom att bli hem för andra semitiska folk.
Att judarna någon gång skulle återvända till den del av världen där de en gång levt - att det här "villkoret" för profetians uppfyllelse någonsin skulle komma till stånd - verkade länge som en omöjlighet. Judarna hade inte någon militär makt, enhet eller stöd från resten av världen att komma till palestina. Det skrevs många böcker om de överväldigande oddsen mot sionismen, försöket att upprätta ett judiskt hemland.
Det berättas att Napoleon en gång gick förbi en synagoga och hörde gråt och klagan där inne. "Vad är det för gråtande?" frågade han. Han fick veta att det var judar som grät över sitt förstörda tempel. Det gjorde djupt intryck på den franske kejsaren. "Ett folk som längtar så mycket efter sin stad och dess tempel kommer att återupprätta alltsamman en dag", sa han.
År 1948 bildades också slutligen en sionistisk, judisk, stat som fick namnet "Israel" (icke att förväxla med det Israel som omtalas i bibeln, dvs Israels folk som bestod av 12 olika stammar varav judarna var en, Juda stam). Till en början tycktes det som om invånarna aldrig skulle komma att kontrollera Jerusalem, och de stora arabiska nationerna i området svor också att man aldrig skulle tillåta det. Men år 1967, under det så kallade Sexdagarskriget, lade staten Israel beslag på Jerusalem. (Kontrollen över Tempelberget, där judarnas tempel en gång rest sig, gavs emellertid till araberna.)
Därmed hade ännu ett av de villkor som måste vara uppfyllt före Människosonens ankomst och upprättandet av Guds rike blivit verklighet. Judarna - ättlingarna till invånarna i det forntida Juda rike som upphörde att existera för snart 2 000 år sedan - är numera i besittning av Jerusalem och deras "klagan" äger rum på västra sidan av Tempelberget, vid den kvarvarande muren till den väldiga plattform som Herodes den store lät uppföra som stöd för det återuppbyggda templet. Där, vid den västra muren, gråter många judar fortfarande och sörjer förlusten av sitt tempel och ber om att det en dag ska byggas upp på nytt. Därför kallas också denna mur helt passande för "Klagomuren".
Det judiska folket intar en säregen plats i världshistorien. Trots att det skingrats över hela världen har det aldrig assimilerats av de olika nationer där det levt. Dess religion och kultur har överlevt genom årtusendena och in i vår tid. Det har bevittnat de äldsta och största väldenas uppgång och fall - Egyptens, Babylons, Persiens, Greklands och Roms. Det har genom alla tider spelat en central roll i mänsklighetens historia - och enligt Bibeln kommer det även, på gott och ont, att utgöra centrum för de dramatiska politiska händelser som föregår Messias ankomst till jorden.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|