Svar: Ester är en kvinna som spelade en verkligt avgörande roll i det judiska folkets historia.
När den persiske kungen Ahasveros (Xerxes I, 486-465 f Kr) sökte efter en ny drottning i stället för Vasti, som han hade förskjutit, begärde han att man skulle samla ihop landets alla vackra oskulder och föra dem till hans hus så att han kunde välja och vraka. Han valde en flicka vid namn Hadassa, som var mycket vacker.
Hadassa tillhörde den judiska kolonin i Susa, den gamla huvudstaden i Elam som vid den tiden var en provins i det persiska riket. Hon var ättling till de judar som förts bort från Jerusalem av den babyloniske kungen Nebukadnessar. Hennes far hette Abihail, men efter föräldrarnas död hade hon uppfostrats av sin kusin Mordokai.
Kung Ahasveros gifte sig med denna Hadassa (som hemlighöll att hon var judinna) och samtidigt fick hon det nya namnet Ester, som kommer av det persiska stara (stjärna).
Så beslutade kungens främste rådgivare, Haman, att alla skulle knäböja inför honom, vilket man naturligtvis vägrade. Haman beslutade då att låta döda samtliga judar. Han lyckades lägga sig till med det kungliga sigillet och författade en skrivelse som han stämplade med kungens sigill och skickade runt till alla provinserna i riket. I skrivelsen stod det att judarna skulle dödas den trettonde dagen i månaden Adar.
Nu avslöjde Ester för sin make, kungen, att hon var judinna. Och hon förklarade att om Hamans påbud verkställdes skulle hon välja att dö med sitt folk. Hamans beslut kunde inte återkallas, men kungen gav judarna tillåtelse att försvara sig.
Haman hängdes och den fjortonde dagen i månaden Adar blev en glädjedag i stället för en sorgedag för judarna i kungariket.
Till minne av den händelsen instiftades Purimfesten (namnet kommer av lottkastningen - purim betyder "lott" - om vilken dag Haman skulle förverkliga planerna på att utrota judarna i perserriket), en glädjehögtid som judarna fortfarande firar den 14 och 15 i månaden Adar (ungefär vid månadsskiftet februari-mars) till minne av de persiska judarnas räddning undan förintelse (Est. 9:21; jfr 2:24). Till högtiden hör att man läser högt ur Esters bok i synagoggudstjänsten (varvid barnen väsnas med skramlor varje gång judefienden Haman nämns), äter särskild mat (till exempel hamantaschen, en sorts bullar med vallmofrön i), ger varandra presenter som kallas schalach manot och klär ut sig i karnevalsaktiga förklädnader.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|