Har du en egen fråga? Sök först i Allt om Bibelns arkiv. Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
Svar: När det nuförtiden hänvisas till bibeln i debatten om användandet av våld i barnuppfostran handlar det i stor utsträckning om språkförbistring. Ordet "aga" står i dag i princip uteslutande för "fysisk bestraffning", "kroppsbestraffning", men det ord som används i bibeln är inte synonymt med någon form av våldsutövande.
Det ord i Gamla testamentet som översätts med "aga" - det hebreiska musar - står bokstavligen för "tuktan" eller "tillrättavisning". Ordet förekommer på många ställen i GT och översätts också ofta med "fostran":
"Den oförnuftige föraktar sin fars fostran, klok är den som tar vara på tillrättavisning" Ords 15:5)"Fostra din son medan det finns hopp" (Ords 19:18)
"Fostra din son, så slipper du oro och han skall ge ljuvlig glädje åt din själ" (Ords 29:17)
Alla de här ställena visar klart att ordet i grund och botten står för "uppfostran" eller "tillrättavisning". Detsamma gäller det nytestamentliga, grekiska ordet paideia som också ofta översätts med "aga":
"Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren" (Ef 6:4)
Att orden musar eller paideia inte på något vis är synonymt med någon form av "risbastu" eller annan kroppslig bestraffning framgår också av det enkla faktum att det på en mängd ställen i bibeln talas om hur Gud "agar" oss människor då han i omsorg om oss fostrar oss, tillrättavisar oss (dvs visar oss rätt), för att hjälpa oss att vandra på vägen mot vårt mål - det eviga livet.
"Min son, förakta inte Herrens fostran, förarga dig inte över hans tuktan. Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son han har kär" (Upp 3:11-12)"Herrens fruktan fostrar till vishet" (Ords 15:33)
"Se, salig är den människa som Gud agar, förkasta inte den Allsmäktiges tuktan" (Job 5:17)
"Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far?" (Hebr 12:7)
"Den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär" (Hebr 12:6)
Och Gud använder bevisligen inte något ris... Han fostrar (dvs agar) oss genom sitt ord, genom sin lag och genom att leda såväl folket som den enskilde individen. Han agar/fostrar oss genom att låta oss inse konsekvenserna av våra handlingar, genom att belöna oss när vi följer hans vilja och genom att låta oss "skörda vad vi sått" när vi bryter mot hans vilja.
Det ord som översätts med "aga" har alltså i sig självt inte alls någon självklar koppling till fysisk bestraffning, utan betyder enbart att "fostra", "tukta", "tillrättavisa" etc.
På Gamla testamentets tid var det emellertid vanligt att man i sin fostran använde sig av ris, precis som vi har gjort långt fram i vår tid. När bibeln talar om att använda riset (exempelvis i Ords 23:13, det bibelställe som du nämner) är det följaktligen ett uttryck med en självklar hänsyftning till de uppfostringsmetoder som var de vanliga då orden nedtecknades - inte en bokstavlig uppmaning att slå sina barn med ris eller använda någon annan form av fysisk bestraffning - lika lite som vi menar att våra gäster absolut ska doppa kakorna när vi bjuder på "kaffe med dopp".
Samhället har ju förändrats - och fortsätter att förändras - oerhört rent kulturellt. Metoder varierar och utvecklas (inom matlagning, transportmedel, hygien - och barnuppfostran). Nya insikter om hur vi fungerar, reagerar och formas av olika saker påverkar samhällets syn på olika företeelser, leder till nya lagar etc.
I den tidsperiod där vi lever nu, och i de flesta västländer, är det en allmänt accepterad uppfattning att alla former av fysiska bestraffningar av barn är någonting negativt. Därför säger också lagen i många länder att all form av fysisk bestraffning är olaglig. Det gäller även alltför hårda tillsägelser, eftersom de kan vara kränkande och skadliga för ett barns självkänsla.
Om vi ska tolka Gamla testamentets uppmaning att aga våra barn som att vi bokstavligen ska slå dem med ris, så ska vi i konsekvensens namn också följa GT:s uppmaning att avrätta den som varit otrogen (3 Mos 20:10), hugga av tungan på den som vilselett/lurat oss (Ords 10:31), sätta kniven mot strupen om vi är för hungriga vid en fin middag (Ords 23:2), flytta upp på taket (!) om vi är gifta med en grälsjuk partner (Ords 25:24), skutta iväg som gaseller om vi har gått i borgen för någon (Ords 6:5), riva ut ena ögat om vi ser något som kan locka oss till synd (Matt 5:29) - och klä oss i livklädnad och mantel för att kunna lyda Jesu uppmaning i Matt 5:40...
Nej, vad bibeln säger - och vad som är själva kärnan i exempelvis Salomos visdomsord om aga (dvs fostran) - är inte att barn ska fostras med någon form av våld, utan enbart att de måste agas, dvs fostras. Det är det som är grundtanken. Bibeln säger helt enkelt inte ett enda ord om hur denna aga/fostran/tuktan ska utövas, utan bara att den ska utövas. Den säger inte någonstans att barn ska fostras med örfilar, dask i stjärten, ryck i håret eller något annat fysiskt eller psykiskt våld. Tvärtom betonar Jesus gång på gång det förkastliga i att använda sig av våld mot sin "nästa" (till och med när vår nästa använder våld mot oss) - och dit måste vi väl i allra högsta grad räkna våra barn!
Det är samma sak med barnuppfostran som med allt annat som bibeln talar om - vi måste läsa Guds ord med det förnuft Gud har gett oss. Vi måste skilja mellan vad som är kärnan i ett bibelord, och vad som är ett uttryck för den kultur där bibelns författare levde.
Vi färdas inte längre med åsnekärror, bara för att man gjorde det på bibelns tid! Vi bakar inte vårt bröd i stenugnar på det sätt som man gjorde i Palestina när Jesus levde där! Vi sköter inte vår hygien som man gjorde för 3 000 år sedan!
Så varför skulle vi aga (dvs fostra) våra barn med hjälp av våld (oavsett om vi sedan kallar det smisk, dask eller stryk), bara för att man gjorde det i det gamla Israel...?
Thor-Leif Strindberg
|
|